Kvinnors verklighet

I dagens Sydsvenska - jag länkar här skriver Lena Ag om alla de kvinnor i Kongo som fallit offer för sexuellt våld av grövsta art. Läs och begrunda.

-

Sefi Atta har i sin novellsamling "News from Home" tagit upp kvinnors utsatthet och i flera av dessa noveller skildrar hon fruktansvärda kvinnoöden. Ibland är det nästan så att jag känner "nu orkar jag inte läsa vidare"- men jag måste, jag helt enkelt måste. Man får inte värja sig, man måste veta att så här är det, den här verkligheten lever skrämmande många kvinnor i- än i dag.

-

I novellen "Hailstones on Zamfara" (ja, vad stenarna syftar på är inte svårt att räkna ut- och det rör sig inte om hagel från himlen ovanför). En dödsdömd kvinna berättar sitt livs historia i väntan på bödlarna. En slagen kvinna, en våldtagen kvinna- så misshandlad att hon blivit nästan döv. "Did Our Husband think I was pretending the day I stopped hearing him? Had he forgotten he caused the very condition that made him so angry? I tried to help him understand. "You call me, I can't hear. You insult me, I can't hear. You tell me to get out of your house. How can I leave when I can't hear?" Just den här novellen är en av de absolut starkaste i samlingen- den skildrar avtrubbningen, hur livet mister sin mening helt för den här kvinnan, hur hon blir elak i sin tur, hur hon helt ger upp. Ett offer för ett samhälle som tillåter detta att hända.

-

I novellen "Last Trip" möter vi en prostituerad kvinna som för att få ihop extra pengar åtar sig att bli narkotikasmugglare. Hon har precis svalt ett hundra tjugosju ballonger fyllda med heroin- för att ta med till England. Hon måste ta med sig sin son på resan- något hon inte räknat med- men som i slutänden kommer att rädda henne. Det är en olidligt spännande och samtidigt vidrig berättelse- mycket skickligt sammansatt. Man lever med kvinnan under hela resan- plågas med henne, oroas med henne, svettas med henne- och tänker med fasa på alla dessa droger som sedan ska säljas vidare och orsaka så mycket elände.

-

"She is one of his best. He will have trouble finding anyone willing to swallow as many balloons. He is testy because last week the drug law agency arrested more of his couriers at Murtala Muhammed Airport. These ones didn't even make it past check-in. They were novices, 200-gram mules."

-

Idag får jag också mail från min goda vän på Mauritius- hon skriver att en kvinna i hennes hemstad blivit knivhuggen till döds av sin man- han hade först misshandlat henne så att hennes hörsel fördärvats- sedan mördar han henne för att hon inte hör vad han säger när han skriker ut sina order.

-

Sefi Attas bok har kuslig aktualitet- på alltför många platser på denna jord. Alla novellerna är inte lika påträngande hemska- men de har i de flesta fall en olycklig kvinna i fokus- en kvinna som är förtryckt och som har stelnat i sin utveckling. Jag hoppas att den här novellsamlingen blir översatt till svenska- Sefi Atta kan konsten att skriva med spets och udd- och det går inte att läsa utan att bli starkt berörd.

Flora Nwapa och Elechi Amadi

Flora Nwapa och Elechi Amadi är från Nigeria. Om Flora Nwapas "Efuru" skrev jag några rader för ett tag sedan. Nu har jag läst Elechi Amadis "The Concubine". Båda dessa böcker har varit oerhört starka läsupplevelser och de har många gemensamma beröringspunkter.

-

Efuru är en stark, vacker och självständig kvinna- precis som huvudpersonen i "The Concubine"- Ihuoma. Ihuoma blir övergiven av sin man- döden slår till- snabbt och obarmhärtigt och hon blir änka vid bara 22 års ålder. Hon lyckas med konststycket att försörja sig och de tre minderåriga barnen- och dessutom att genom stor klokhet klara av att leva ett relativt friktionsfritt liv i den lilla byn.

-

Men... ödet i form av jägaren Ekwueme slår till - och så börjar berättelsen att likna en grekisk tragedi. Något lyckligt slut blir det med andra ord inte- kärleken mellan Ihuoma och Ekwueme tillåts inte av konventionen och inte heller av gudarna. Både Efuru i Nwapas roman och Ihuoma i Amadis står ensamma i slutet.

-

I den här världen har medicinmannen -dibian- stor makt-och även de urgamla myterna. Vattenguden spelar stor roll även i Amadis berättelse- det är han som i slutänden kommer att styra över Ihuomas och Ekwuemes öde. Deras kärlek är dömd från början.

De här böckerna väcker många tankar och en stor lust att läsa mera om Afrika och då gärna om myterna och sagorna- som måste ha berättats genom århundraden (om inte årtusenden?). Jag undrar hur sagorna förts vidare hos de olika stammarna- jag skulle vilja veta mera om de gudar som dyrkas och varför.

-

Elechi Amadi finns översatt till svenska i "De stora dammarna" (1980, Corona).