Längs Donau till Linz

Nu rinner Donau in i Wachaudalen- och det blir en paus i den österrikiska staden Linz. Här bodde författaren Adalbert Stifter (1805- 1868 )under många år i ett hus som tillhörde Donaus Ångbåtssällskap. Magris säger så här om honom: "Han var en av Österrikes mest svårdefinierbara 1800-talsförfattare, en tillbakadragen person som försökte tygla livets kaos genom ett anspråkslöst och monotont upprepande av enkla vardagsgöromål."

-

Från 1848 och fram till 1868 "kunde Stifter från sitt fönster betrakta Donau och det älskade österrikiska landskapet som tycktes honom innehålla århundraden av historia omvandlade till natur, riken och traditioner som absorberats av jorden likt multnande löv och träd"

-

Romanen "Nachsommer " (den finns inte översatt till svenska)- handlar om en mans, Heinrich, svåra uppväxt.

-

I Stifters berättelser (han skrev många noveller) finns det gott om "melankoli, försakelse och ensamhet". Stifter själv sökte sin glädje i "vardagens skenbara monotoni"- han skrev, han vårdade krukväxter (framför allt kaktusar) och han reparerade möbler.

-

På svenska finns "Kondoren och Vilda blommor", samt novellsamlingen "Brokiga stenar".

En resa längs Donau

med början i Linz. Karl- Markus Gauss skriver om Gabriele von Baumberg (1768-1839) och hennes make János Bacsányi.

-

Gabriele von Baumberg var känd som den vackraste kvinnan i Wien på sin tid (tidigt 1800-tal)- och var dessutom en mycket begåvad författarinna (poet) . Hon lämnade de etablerade salongerna i den österrikiska huvudstaden för att ägna sig åt revolutionär verksamhet.

År 1805 ingick hon äktenskap med den ungerske författaren János Bacsányi (1763-1845), som ville bli "der Barde der ungarischen Nation" - men efter att ha misshagat det habsburgska styret tvingades både han och hustrun i landsflykt (Frankrike)- dock utlämnades han efter Napoleons fall till Österrike. I Linz fick han lov att bosätta sig under absolut villkor att han inte lämnade staden.

Der Schmetterling auf einem Vergißmeinnichtchen (Fjärilen på en förgätmigej)

-
Ein Blümchen, das sich zwar nicht mehr

Für unsre Lage schickt,

Hab' ich doch, Freund, von Ungefähr

Für dich jüngst abgepflückt.

-

Denn wiss', als ich es pflückte, hing

Ein Schmetterling daran.

Ich sah, dass auch ein Schmetterling

Dies Blümchen lieben kann.

-

Dies Wunder der Natur entging

Dann meinem Blicke nicht:

Drum schick' ich dir den Schmetterling

Und das Vergißmeinnicht.

-
Gabriele von Baumberg

(Information från "Die Donau hinab" av Karl-Markus Gauss och Christian Thanhäuser).