Mrs Keckley

 

I Steven Spielbergs film "Lincoln" från 2012 får man inte bara ett porträtt av presidenten själv under några intensiva veckor år 1865 (och här var "Honest Abe from the West" inte särskilt ärlig. Ändamålen helgar medlen, heter det och den devisen är legio inom politiken- så också i detta fall även om syftet var det allra bästa) utan man får också komma hans hustru Mary lite mera inpå livet. Mary Lincoln hör till de presidentfruar som verkligen fått " a bad rap" genom åren. Jag tycker att Spielberg förhåller sig objektiv och han försöker inte svartmåla henne.

I filmen visas Mary ofta tillsammans med sin sömmerska, Mrs Keckley. Elizabeth Keckley var en dam med en mycket svår bakgrund och i slutet av 1860-talet tecknade hon ner sin självbiografi. Hon föddes som slav i Virginia men lyckades som vuxen köpa sig fri och kom så småningom att anställas av Mary Lincoln..

Mrs Keckleys historia känns viktig att ta del av. (Jag har memoarerna på mitt läsbord just nu.)

Founding Fathers- och de som stod bakom dem

 De kallas så, männen som undertecknade den amerikanska sjävständighetsförklaringen  Året var 1776 och snart skulle den där självständigheten betalas i blod. Det är inte för inte som det amerikanska frihetskriget också kallas för "The Revolutionary War" i hemlandet.

Kvinnornas roll i kampen för självständighet har däremot satts under skäppan- och det vill journalisten och f d nyhetsankaret Cokie Roberts råda bot på. Hon har skrivit om några av dessa kvinnor, som givetvis - (de allra flesta av dem i alla fall) hörde till samhällets översta skikt.

Cokie Roberts har delat upp kapitlen i kronologisk ordning men boken ser tyvärr något rörig ut. Innehållet är det säkert annars inget fel på och jag misstänker att jag bara får anstränga mig lite extra för att hänga med i svängarna mellan de olika kapitlen.

Det fria ordets försvarare: Dorothy Thompson

Dorothy Thompson (1893-1961) Här framför sin flitigt använda skrivmaskin (året var 1920).

En alternativ rubrik skulle kunna vara "En modig kvinna"- för mod hade hon sannerligen, Dorothy Thompson. År1939 utsågs hon till den näst mest inflytelserika kvinnan i USA (efter Eleanor Roosevelt). Hon hann med tre äktenskap i sitt liv- ett av dem var med nobelpristagaren Sinclair Lewis.

Dorothy Thompson blev politiskt aktiv mycket tidigt- och hon var en förkämpe för kvinnlig rösträtt innan hon slog sig in på journalistyrket. Hennes första scoop kom att bli intervjun med Terence MacSwiney -borgmästaren i Cork- som sedan blev tillfångatagen av engelsmännen och (i oktober 1920) hungerstrejkade sig till döds i Brixtonfängelset.

Tyskland blev nästa journalistiska äventyr för Thompson (hon hade lärt sig språket) och hon rapporterade från bland annat München där hon fick en intervju med Adolf Hitler. Hon var inte imponerad av intervjuobjektet och det drog hon sig inte för att skriva. "He is formless, almost faceless, a man whose countenance is a caricature, a man whose framework seems cartilaginous, without bones. He is inconsequent and voluble, ill poised and insecure. He is the very prototype of the little man."

 Det dröjde inte länge förrän hon blev persona non grata och så utvisades hon ur landet- redan år 1934.

 "As far as I can see, I was really put out of Germany for the crime of blasphemy. My offense was to think that Hitler was just an ordinary man, after all. That is a crime in the reigning cult in Germany, which says Mr. Hitler is a Messiah sent by God to save the German people— an old Jewish idea. To question this mystic mission is so heinous that, if you are a German, you can be sent to jail. I, fortunately, am an American, so I was merely sent to Paris. Worse things can happen."

På mitt läsbord just nu: "Dangerous Ambition"  en bok som inte bara handlar om Dorothy Thompson utan också om den engelska jämnåriga och minst lika intressanta skribenten Rebecca West. (Susan Hertog heter författaren).

Mary Chavelita Dunne, George Egerton, Mary Chavelita Dunne Bright

I avdelningen bortglömda författarinnor kan man säkert placera Mary Chavelita Dunne (med pseudonymen "George Egerton"). Jag läser om henne i Elaine Showalters "Daughters of Decadence- Women Writers of the Fin-de-Siècle). Min nyfikenhet väcks omedelbart- här har vi en kvinna som fick se en stor del av världen (och vara med om mycket).

Född i Australien (1859) och familjen runt en hel del- Nya Zealand, Chile och Irland , framför allt , blev hennes hem. Dessutom gick hon i skola i Tyskland och år 1887 rymde hon till Norge med Henry Higginson (som var vän till hennes far och pikant nog också bigamist). Higginson dog efter bara två år men under tiden i Norge hann Mary med att bekanta sig med både Ibsens och Strindbergs verk (även Ola Hanssons) och hon översatte Hamsuns "Svält" till engelska.

År 1891 gifte hon sig med George Egerton Clairmonte och paret flyttade till Irland. I äktenskapet (som blev kort) föddes en son. Äktenskap nummer tre ingicks tio år senare - 1901- den här gången var maken en femton år yngre teaterkritiker vid namn Reginald Golding Bright.

Mary Chavelita Dunne Bright hann med att skriva åtskilliga böcker dessutom (några blev översatta till svenska men de är från slutet av 1800-talet i de flesta fall och säkert mycket svåra att få tag på). Hon skrev såväl romaner som noveller och även skådespel (som dock inte blev framgångsrika).

Hon dog år 1945 i sitt hem i Ifield Park, Crawley, England. Hennes ende son stupade i första världskriget.

Här en lista på George Egertons verk:

Keynotes. London: Shand, Elkin Mathews and John Lane (Bodley Head). (1893).
Discords. 2nd ed. London: John Lane and Elkin Mathews. (1894).
The Yellow Book, Volume I. (1894).
The Yellow Book, Volume V. (1895).
Symphonies. London: John Lane/Bodley Head. (1897).
Fantasies. London: John Lane/Bodley Head. (1898).
The Wheel of God (1898)
Translation of Knut Hamsen's Hunger. London: Leonard Smithers and Company. (1899).
Rosa Amorosa: the Love Letters of a Woman. London: Grant Richards. (1901).
Flies in Amber. London: Grant Richards. (1905)

HÄR kan man läsa mer om denna mycket spännande författarinna.