Jag har läst Inger Christensens "Sommerfugledalen (från 1991) ( det är en sonettkrans med fjorton fjortonradiga, rimmade dikter. Den sista dikten, mästarsonetten, består av de första raderna i var och en av de övriga dikterna. ) på originalspråket. Dikterna finns även översatta till svenska (Fjärilsdalen- 1996).
-
Dessa fjorton sonetter är så vackra att jag saknar ord. De är alla en hyllning till livet och till döden- och skönheten i båda dessa motpoler. Alltings flyktighet- men också alltings evighet. Jag går in i Inger Christensens fjärilsdal...och det är svårt att lämna den.
-
... min bedstedmor i havens tusind favne
af gyldenlak, levköj og brudeslör,
min far, der laerte mig de första navne
på alt hvad der må krybe för det dör,
-
går med mig ind i sommerfugledalen,
hvor alting kun er til på denne side,
hvor selv de döde hörer nattergalen,
