Veckans inspiration

Den brukar dunsa ner i brevlådan (dunsa och dunsa förresten, den väger inte så mycket) i början på veckan, TLS eller Times Literary Supplement. Många recensioner och många böcker och författare att fundera över får man och kanske även något att lägga till på önskelistan (som i mitt fall är mycket lång vid det här laget).

I veckans nummer hittar jag en recension av Gabriel Chevalliers bok "Fear" som kommit ut i ny engelsk översättning. Garbriel Chevallier är annars mest känd för sina romaner om den lilla fiktiva staden "Clochemerle" (några av dem finns i svensk översättning). Jag läste en av de böckerna för någon vecka sedan- och skrev lite om den HÄR och ja, man får nog ha en speciell sorts humor för att uppskatta de här berättelserna (jag har den typen av humor).

"Fear" sägs vara den franska motsvarigheten till "På västfronten intet nytt" och Chevallier vet vad han talar om för han deltog själv i striderna under första världskriget. Han sårades och "fick bröstet fullt av medaljer". "Fear" är alltså en anti-krigsroman och om Chevallier skriver med samma vassa udd som han gör i "Clochemerle"- ja, då är den här boken sannerligen värd att läsa.

"Fear" recenseras också i The Telegraph.

Fransk humor

"Bred, frodig burlesk" - så beskrivs innehållet på baksidan av boken. (Grovkornigt och vågat står det också). Jag har läst och skrattat mig fördärvad för jag är en sån där som gillar den här typen av humor. En blandning av Rabelais och "Starke man" (fast mera med dragning åt Rabelais då). Förargelsens hus är en mycket fri översättning av det franska originalet som har titeln "Clochemerle" . Huset som väcker sådan förargelse och som är berättelsens röda tråd- ja- det är en pissoir.




Här får vi träffa människorna i den lilla staden Clochemerle - en -Beaujolais. Här är skolläraren Tarfadel som har en svada som ingen annan och därför ofta anlitas av stadens mär Monsieur Piéchut (det är bra att ha en bundsförvant när man vill få igenom sina beslut, en bundsförvant som kan prata ihjäl vem som helst). Den "gamla vissnade ungmön" Justine Putet vakar över staden med "onda och skräckinjagande blickar" och fader Ponosse gör det praktiskt för sig- han biktar sig med hjälp av telegram. (Biktar sig gör han var fjortonde dag- och då för att han har för vana att tumla runt i sänghalmen med sin husförestånderska Honorine).




Pissoiren invigs under stor ståt och pompa och givetvis är den belägen alldeles intill fröken Justine Putets hus. "Pièchuts bekvämlighet var samhällets stora attraktion. Från morgon till kväll var tillströmningen livlig intill Munkgränden, dit envar begav sig i överensstämmelse med sitt temperament och sin ålder, de unga otåligt, utan nämnvärd omtanke och försiktighet, de mogna männen med klok måttfullhet både i hållning och prestationer, de gamla långsamt och suckande och med stor anstränging."




"Två månader höll Justine Putet uppsikt med all trafik till och från byggnaden, och hennes raseri växte dag för dag. Allt av hankön ingöt hos henne enbart hat och vrede".




Så börjar ett korståg som kommer att dela staden i två läger....




Den här boken ska man inte läsa på bussen- då kan man riskera att bli avslängd.





Hur jag hittade den? En annan bok av Gabriel Chevallier "Pojkar och patrar" ingår i kokardserien- och så blev jag nyfiken.... (Just "Förargelsens hus" har blivit översatt till 26 språk....) . Mitt exemplar- som är alldeles sönderläst - finns vanligen på Malmö stadsbiblioteks magasin. (Om man kan tänka sig att läsa på engelska finns den här boken i prisvärd pocketutgåva.)