Visar inlägg med etikett 9. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 9. Visa alla inlägg

söndag 14 oktober 2012

Unga svenska författare 1950:9


Bertil Gedda (1912-1991) skrev "formfulländad lyrik, pendlande mellan klassisk skönhet och surrealistiskt speglade själstillstånd och drömstämningar".

Gedda var en produktiv diktare under tjugotalet år men 1954 verkar vara sista året han fick något publicerat.

Så här ser listan på diktsamlingarna ut:

Daggryning (1937)
Spegelbilder (1938)
Skuggspel (1939)
Över djupet (1941)
Blad ur sömnen (1942)
Gräset och vinden (1944)
Människors dag (1954)

Förtvivla ej

Vi drömde en frihetens rymd.
     Den blev aldrig tänd.
Verkligheten visade oss
     vår vanmakts gränd.

Vi drömde freden
     i skrikande, rått tumult.
Vår dröm blev ett bristande kärl,
     av tårar överfullt.

Natten blev aska.
     Och stjärnorna trampades ner.
Är allt bara tomhet och död
     i det som sker?

Nej, något lever nu
     i dagar av undergång.
Läppar kan förstummas
     men ej deras varma sång.

Det är vår tro:
     att livet ger oss sitt stöd,
att sommaren skall segra
     över blindhet och död.

Förtvivla ej.
     Förtvivlan är nederlag.
Det finns en förtröstan
     gömd i den grymmaste dag.
   
 Från diktsamlingen "Människors dag", 1954.   

fredag 9 december 2011

Julkalender 9: Skådespelare, författare, kosmopolit

Annie Vivanti (1866-1942) måste ha varit en mycket färgstark kvinna. Hon växte upp i Italien- men tillbringade många år i England, Schweiz och USA. Efter en kort skådespelarkarriär gjorde hon sin litterära debut 1890 med diktsamlingen "Lirica" (förordet skrevs av ingen mindre än den blivande nobelpristagaren Giosé Carducci. "Lirica" blev en stor succé- och Vivanti ägnade sig nu åt sin författarkarriär.

Redan samma år kom hon ut med sin första roman "Marion artista di caffé concerto" (Marion, chansonettsågerska- svensk översättning 1891).

Annie gifte sig med irländaren John Chartres 1893 och så började hon skriva på engelska. Hon publicerade en hel rad romaner under 1890-talet.

År 1910 kom hennes storsäljare och mest kända verk ut :"The Devourers". Annie Vivanti kom att vara kvar i det litterära rampljuset en bra bit in på 30-talet och hennes romaner översattes på många språk och recenserades av flera av de mera kända "kritikergiganterna" som exempelvis Georg Brandes.

Politiskt intresserad var hon också, och hon stödde den irländska frihetskampen samtidigt som hon beundrade Mussolini. År 1941 sattes hon i husarrest i Italien (Vivanti var brittisk medborgare och väckte som sådan misstänksamhet)- Mussolini hävde husarresten men när Annie Vivantis enda dotter begick självmord samma år tog allt slut. Annie Vivanti lämnade detta jordiska helt nedbruten i februari 1942.

En novell av Annie Vivanti finns översatt i All världens berättare 4/1949. I en liten introduktion kan man läsa bland annat: " Annie Vivantis produktion inföll under två perioder. Den första var relativt kortvarig och resulterade i diktsamlingen "Lirica" och romanen "Marion" båda utgivna 1890. Sedan var det tyst länge tills hon 1910 utgav romanen "The Devourer".---- Denna historia om en mor som offrar allt för sin dotter räknas allmänt som hennes bästa roman. Den följdes av flera romaner och novellsamlingar, utmärkta av egenartade uppslag, fantastiska episoder och figurer, som genom sina häftiga emotionella svängningar och spontana tilltag skiljer sig från mängde.---"


På biblioteken finns några av Vivantis romaner i svensk översättning men de är av äldre datum och exemplaren är få. Jag tror inte att de går att låna hem. Antikvariaten kan ha en del och läser man på engelska finns det ett större urval (och säkert ännu mer om man behärskar italienska....). Själv tänker jag försöka få tag på "The Devourer".