Med blicken riktad mot 1930-talet

Jag gillar gammalt och nu har jag varit på upptäcktsfärd bland 1930-talets utgivningar. Jag har valt de mindre kända författarna (i alla fall mindre kända idag än på den tid det begav sig). Oliver la Farge var både antropolog och författare - år 1930 fick han Pulitzerpriset för sin roman "Laughing Boy" som är en tragisk kärlekshistoria utspelad mot bakgrund av Navajo-indianernas situation i västra USA. Det finns faktiskt en svensk översättning också (från 1981) "Navajo, en indiansk kärlekssaga" och boken har, som framgår av bilden ovan, filmatiserats.

En alldeles förtjusande barnbok finns också med i 1930-talets utgivningar. Nya upplagor kommer ut på löpande band och visst är det här omslaget väldigt tilltalande? Katten som har huvudrollen i berättelsen bor i Japan och har blivit omhändertagen av en fattig konstnär. En lärorik och också lite sorglig bok, om jag har förstått det rätt. Om det finns en svensk översättning så har jag inte lyckats hitta den.

Ännu en ny utgåva av en gammal bok- men det beror på att den blivit till TV-serie. "A Scots Quair" är en trilogi så egentligen alltså tre böcker skrivna av skotske författaren Lewis Grassic Gibbon. De tre delarna är : Sunset Song (1932), Cloud Howe (1933) och Grey Granite (1934). En familjs historia men också Skottlands- en hård tillvaro är det som beskrivs och man får nog vara beredd på tragik och elände under "resans gång". Icke desto mindre vill jag gärna läsa i vart fall den första delen i trilogin (det är den som fått mest beröm genom tiderna).

Trudi Kanters minnen

Jag har ännu inte läst den här boken som har dragit segrande genom USA (mest tack vare Oprah Winfrey, tror jag). Det är en självbiografisk skildring av framför allt några år på 1930-talet och författarinnan var en modist från Wien. (Numera död sedan lång tid tillbaka). De här memorarena kom ut första gången år 1984 och glömdes sedan bort- men förlaget Virago nosade upp berättelsen och så gav man ut igen.

Trudi Kanter var av judisk börd och hon tvingades fly från sitt älskade Wien hals över huvud år 1938. Hon lyckades även med konststycket att få ut både maken Walter och sina föräldrar (man kom att bosätta sig i England så småningom).

Kritiken (det finns mängder skrivet om boken) har jag läst- och jag känner att jag också vill ta del av de här minnena. Kanter skriver ur hjärtat- och det är gott nog för mig. Nog är omslaget vackert?