Jag läser om försvunna länder i Bjørn Berges ” Länder som försvunnit” och så hamnar jag på Ryukyuöarna där kamferträd och mullbärsträd växer i stor mängd men cyklonerna härjar ofta här och öarna bär på tragik och en myckenhet av sorglig historia. Berge skriver inspirerande, klart och koncist och han förser varje försvunnet land med litteraturhänvisningar för djupare studier. En av öarna i gruppen är Okinawa och det namnet ger många associationer. År 1945 var det andra världskriget i sitt slutskede men striderna i Stilla Havet var våldsamma och blodiga ända in i det sista. På Okinawa ville man inte ge upp och en självmordsepidemi ( om uttrycket tillåts) utbröt. Unga flickor offrade sig och dog våldsamt genom att spränga sig till döds med handgranater därtill uppmanade av japanska officerare. Om detta har den japanske nobelpristagaren Kenzaburo Oe skrivit i ” Okinawa Notes”. För denna bok blev författaren stämd för förtal men anklagelsen blev tillbakavisad av domstolen. Jag har letat efter översättningar av ” Okinawa Notes” men bara hittat en fransk sådan. Däremot har jag lokaliserat en novellsamling ” Det visa regnträdet” ( på det lokala biblioteket) från 1996 med i allt sex noveller skrivna mellan 1957 och 1990. Jag kommer att fortsätta min inspirationsresa med Bjørn Berge.
2 kommentarer:
kamferdroppar pratades det om när jag var barn... finns tydligen än
Jag gillar Oe! Mycket att tänka på i hans böcker. Och vilken läcker trädbild!
Skicka en kommentar