Danska noveller dessutom och med tre författare i fokus. Först ut blev H.C.Branners samling ” Om lidt er vi borte” med tio små mästerverk i allt. Många av berättelserna speglar barnets värld och den utsatthet som finns i den. Jag fastnar speciellt för ” Iris” som handlar om en lite udda flicka och hennes första tid i en helt ny skola. Mobbing, grupptryck och kampen om att vara i det så kallade populära skiktet. Novellen torde ha hög aktualitet och ämnet är odödligt. Sorgligt nog. Branner är en mycket god psykolog och han vänder på många stenar.
Så fäster jag blicken på en sann klassiker Karen Blixens ” Gotiska berättelser” och här tänker jag återknyta bekantskapen med ” Syndafloden över Norderney” och det stora, farliga Vadehavet. Blixen är den gudabenådade berätterskan och det är en sann glädje att sjunka in i hennes världar även om de ibland är skräckinjagande.
Steen Steensen Blicher så- den märklige prästen som skrev för att klara livhanken och som lyckades synnerligen väl med sina alster- dock inte med sitt liv och särskilt inte med det där att sköta sin ekonomi. Just den medaljens baksida kan man ta del av i exempelvis ” En klockares dagbok”.
Ett citat från novellsamlingens baksida: ” Nedlusad och smutsigare än den armaste tiggare brukade han vandra omkring på landsbygden. Hans älsklingsdryck var varmt te med mycket rom i. Han dog av tyfus år 1848.” Hans författarskap lyser dock med ren och klar låga. Genom seklen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar