måndag 19 september 2016

Kongens fald


Ett utsnitt av den så kallade blodbadstavlan.


På Malmö Stadsteater (det som jag kallar för Hippodromteatern eftersom jag är uppväxt med andra benämningar på stadens olika nöjespalats) visas nu en pjäs med titeln "Stockholms blodbad" och det fanns en recension i gårdagens Sydsvenska. Det blev inga goda vitsord och med en snabb blick på fotona från föreställningen lockas inte heller jag av att åka in och beskåda. Lite för plottrigt, lite för gapigt och säkert mycket för blodigt för min smak. Men- chacun à son goût.

I recensionstexten görs en hänvisning till en bok av Johannes V Jensen och just denna klassiker (som utsetts till århundradets bästa roman i Danmark) läste jag i fjol och då skrev jag följande rader:


 Jag läser "Kongens Fald" av Johannes V Jensen och igår hamnade jag i månaden november år 1520. Det var ingen behaglig tid för Sverige och krigen avlöste varandra. Christian II hade precis blivit krönt till svensk kung i Stockholm. En stor fest hölls på Stockholms slott- men så upphörde allt glam och stoj och gästerna kallades i stället till en rannsakning som ägde rum i slottets stora sal.

Den 8 november började avrättningarna och blodet flöt i strida strömmar i gränderna.

Johannes V Jensen skildrar händelserna på ett mycket ingående sätt i sin bok och det är obehaglig läsning. Han låter den unge Axel bli åsyna vittne till blodbadet och han ser hur först ärkebiskop Mathias Gregerson från Strängnäs mister huvudet på stupstocken följd av Vincent Henningson från Skara och Erik Abrahamson Leijonhuvud.  Det grå novemberdiset fyller staden alltmedan rop och skrik ljuder runt avrättningsplatsen.

"Han fölte et Pust af Kongens envaeldige Raadslutning, han böjede sig for Styrken af denne Majestaet."

"I sin Undergang flammede Solens Baal igennem, og alle Skyerne gled fra Himlen som et Öje, der langsomt aabner sig. Daa Solen var gaaet ned, stod Himlen laenge efter klar og bleg."

Under tiden ringer kyrkklockorna över hela staden i jämrande toner. För Christian II blev allt detta bara början på ett stort fall. Om detta läser jag vidare och konstaterar att Johannes V Jensen är en ypperlig skildrare av historia och människors öden och tankar.

Inga kommentarer: