Det är svårt att göra sig av med böcker och jag plågas ganska svårt varje gång jag måste rensa ut i hyllorna. Tyvärr är det nödvändigt att gallra och under sommarens gång har jag fått iväg en hel del kassar med sådant som kanske inte har varit helt nödvändigt att ha i huset.
Det tar tid också att sortera för ofta blir jag sittande med en eller annan bok i händerna och så öppnar jag och läser- får ännu svårare att säga farväl.... och så kanske jag behåller just den dyrgripen- för den här gången.
I min essay- biografi-poesihylla gallras det nästan aldrig och här har jag nu hittat Joseph Brodskys "Less than one- selected essays" (och jodå, det finns en svensk översättning också "Att behaga en skugga"). Kapitlet om Leningrad/St Petersburg läser jag med speciellt intresse. Här rör sig Brodsky i sin födelsestad ( han var ett litet barn när Leningrad belägrades och han och hans föräldrar överlevde fasorna under de 900 dagarna som genom ett under.) "A Guide to a Renamed City" är rubriken och Brodsky börjar vid Finlandsstationen, den stora järnvägsstationen där Lenin steg av tåget den där gången år 1917. Så hoppar han raskt vidare till en annan del av staden och den plats där grundaren av "Peter" står staty. Monumentet kallas för "Bronsryttaren" och tyngden vilar till stor del på hästens svans. Graniten i sockeln har släpats ända från Karelen och pappa till hela härligheten är Etienne-Maurice Falconet.
Alexander Pushkin har förevigat Bronsryttaren i den långa dikten med samma namn.
På ödsligt gråa vågors strand
i tankar djupt försänkt han stod
och såg mot fjärran. Framför honom
rann floden bred; en rankig båt
med strömmen drev som övergiven.
Bland strandens mossbelupna träsk
sågs här och var en koja svart-
en finnes torftigt mörka boning.
Och skogen- dit ej solens ljus
förmådde genom dimma tränga-
den susade.
Ur Bronsryttaren av Alexander Pushkin. Tolkning: Hans Björkegren.
5 kommentarer:
Jag förstår mycket väl att du inte vill gallra ut böcker! Själv vet jag att jag borde, men...
Vi läste några strofer av Bronsryttaren när jag pluggade ryska för några år sedan. Jag funderar på om vi faktiskt läste på ryska eller om det är storhetsvansinne av mig? Nej, vi borde ha läst på svenska för att få fram nyanserna i skildringen. I vilket fall som helst var det en magnifik dikt som förmedlade den magnifika känslan hos statyn, staden och ambitionen att bygga staden. Inte förvånande att även Brodsky skrivit personligt om Bronsryttaren.
Essä- biografihyllan utökas här...
Jenny B: Tänk att få höra" Bronsryttaren" deklameras på ryska... ( jag kanske ska leta på you-tube)....Det är en dikt som framkallar rysningar (välbehagsdito).
Hannele: Min essayhylla växer ganska långsamt för tillfället . Jag försöker att motstå alla sådana frestelser.
nej, jag varken vill eller kan gallra böcker. möjligen delar jag ut en eller annan vid våra syskonträffar. och visst köper jag böcker. essäer är jag väldigt förtjust i
Mrs C: Jag tröstar mig med att mina utgallringar går till välgörande ändamål.
Skicka en kommentar