måndag 2 maj 2016

Det dåliga eftermälets kungar



Historia är ett mycket fascinerande ämne och förvisso är kungligheter bara en liten del av denna stora massa av skeenden- icke desto mindre- kungar (och drottningar) har spelat en stor roll genom tiderna och jag tänker fördjupa mig i en trio som man har älskat att hata genom århundradenas lopp. Man måste dock alltid fråga sig varför eftermälet skrevs som det gjorde och vem det var som skrev det.

Richard III finns det mängder av böcker om och speciellt i dessa dagar eftersom det inte var så  länge sedan man grävde upp hans skelett på den där parkeringsplatsen i Leicester. Dit hade han förts en gång efter det ödesdigra slaget vid Bosworth heath. Historien skrevs sedan av familjen Tudor och Shakespeare har gjort denne kung odödlig och ytterligt gemen för att inte säga grotesk. Jag skulle tro att sanningen ligger någonstans mittemellan. Jag har inte bestämt vilken bok om Richard som jag ska läsa - men något kommer jag säkert att hitta.


Omkring hundra år tidigare var det en annan Richard som regerade och inte särskilt framgångsrikt. det blev mest elände av alltihop och Richard fick en ond (och inte så bråd) död omkring år 1400. Shakespeare har skrivit om honom också men jag tänker att jag nog hellre vill läsa Laura Ashes porträtt av denne mycket olämplige monark. 


Richard III dog i strid, Richard II svalt till döds och så kommer vi till den tredje misslyckade kungen nämligen Charles I. För honom gick det också mycket illa och Cromwell och hans anhang såg till att göra processen kort med kungligheten som fick huvudet avhugget en iskall januaridag år 1649.

Var Charles verkligen en så usel regent som han beskrivits som eller hade han bara en väldig otur? Det var inte tänkt att han skulle bli kung alls och han hade förmodligen inte fått "rätt" uppfostran för sitt yrke- (hans äldre bror dog helt oväntat vid 18 års ålder). Han gifte sig dessutom med en katolsk prinsessa och så "bråkade" han i ett med parlamentet.

C V Wedgwood har skrivit en trilogi om Charles I och den är jag intresserad av att läsa. Veronica Wedgwood (och hon var släkt med den kända keramikerfamiljen) skrev många böcker med historiskt fokus.

4 kommentarer:

♥ Hanneles bibliotek sa...

(tänk när man fick lära sig kungar och åratal utantill i skolan :(

Ingrid sa...

Hannele: Jo, det var träligt men jag tror att det var nyttigt att lära utantill (minns även en ganska stor mängd psalmverser som skulle fastna.)

Mrs Calloway sa...

psalmverserna kommer att vara det sista en minns. har alltid gillat dem och är glad att vi fick lära oss dem utantill

Ingrid sa...

Mrs C: Jag instämmer helt.