Samtliga foton i det här inlägget är lånade via Wikipedia.
Det var världspremiär i går på biografen Grand i Trelleborg och min väninna hade lyckats få tag på biljetter till Jan Troells och Jan Hemmels film "Vem var du Axel Ebbe?" om konstnären Axel Ebbe. Det blev en oförglömlig afton i en fullsatt salong och med skönsjungande elever från Östra Grevie folkhögskolas musikteaterutbildning. (Mycket duktiga var de!).
Publiken bjöds på en vacker och synnerligen välgjord berättelse som började på skånska slätten (Axel Ebbe var bördig från Hököpinge) och sedan gick via Paris och flera andra kända platser i Europa för att sluta där allt började- i just Hököpinge. Mycket i filmen bygger på en livslång brevväxling mellan Axel Ebbe och hans gode vän Algot Ruhe. Bilderna flöt fram på duken och så fick vi ta del av Axel Ebbes liv och tankar - djur och natur spelade en icke oviktig roll i Ebbes tillvaro och Jan Troell har även porträtterat av katter, fåglar, hästar och annat i vår herres hage med stor finess och en hel del humor också. Men mest talar naturligtvis konstnärens skapelser.
Axel Ebbe (1868-1941) fick ett omväxlande liv och han valde tidigt sin bana. Hans stora förstlingsverk kom att bli skulpturen Solrosen som idag finns att beskåda i Kungsparken i Malmö. . Jag tycker själv så mycket om den här passionerade bilden av en kvinnas längtan.
En annan av mina "Ebbe-favoriter" är mannen som bryter sig ut ur klippan. Den kan beskådas i Lund (strax intill Universitetsbyggnaden).
Invalidmonumentet (Trelleborgs norra kyrkogård) är mäktigt och här stannar man till och låter tankarna vandra under tystnad.
Det här kunde man läsa i Trelleborgstidningen år 1915:
" Strax efter kl. 5 på morgonen måndagen den 16 augusti ångade det första invalidtåget norrifrån med tyska och österrikiska krigsfångar in på Trelleborgs nedre bangård. I den tidiga timman hade endast militären, vederbörande funktionärer och en del journalister samlats vid Sveaångaren "Birger Jarls" tilläggsplats, då det långa tågsättet körde fram. Från alla plattformar och fönster hälsade de blomsterprydda invaliderna vänligt de å kajen församlade. Liksom den första rysstransporten erbjöd morgonens tyskström intrycket af en beklämmande marche funebre, då de 250 invaliderna buros, leddes eller i små afdelningar kommenderades från tåget. Majoriteten hade ben eller armar amputerade. Somliga hade blifvit af med båda benen, så att de själfva endast kunde förflytta sig krypande. Många voro blinda genom shrapnelsskärfvor eller gevärsskott".
Jan Hemmels bok "Vem var du Axel Ebbe?" kan köpas på Trelleborgs museum och på Axel Ebbes konsthall (men konsthallen är hotad av stängning- politikerna vill spara och så offrar man kulturen och en av bygdens störste söner tillika. Skamligt, tycker jag att det är och därför uppmanar jag nu alla som är i närheten av/har vägarna förbi Trelleborg att dels besöka muséet dels köpa boken så hjälper man till att rädda denna skatt som borde vara en av Trelleborgs största tillgångar!
Jag införskaffade också en annan bok - nämligen Axel Ebbes "Bibelsk Historie" skriven på Hököpingedialekt (det finns en ordlista längst bak). Axel Ebbe skrev om en del av de mest kända berättelserna i det Gamla Testamentet på sitt alldeles eget vis och det blev poesi av det också. Det börjar med skapelseberättelsen och slutar med Babels torn. Jag ska bjuda på några rader ur "Eve å Adam".
Eva har just plockat ner det där ödesdigra äpplet från trädet :
Men Adam ville smage
"Osch-
hänj den kvickt tilbage
Skafted loss
"God hjelpe voss!"
Din dommerjuns
din schadd-
Du konne bidt litt,
dar den sadd-
nu kommer ded å syns,
nu kan injed nytte!"
Då hördes Harrans stämme:
"I , stackels glytte,
hva' har I gjort!-
"Bibelsk Historie, i Axel Ebbes tappning, blir aldrig omodern och behöver skrivas om. Tvärtom framstår den idag med sin underfundiga humor, sin egensinniga språkdräkt och mångtydiga bildvärld som en klassiker, väl värd att läsas av många generationer. Denna blandning av humor, elakhet och sunt bondförnuft bör tilltala även vår tid. Om den skånska Hököpingedialekten blir alltför svårförståelig, lyd Hans Larssons råd, tyd inte varje ord- det reder sig så småningom."
Kloka ord av Ulla Ahnfelt (tidgare museichef i Trelleborg)
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar