Prisbelönad smörja?

År 1928 fick Dominique Dunois Prix Femina för romanen "Georgette Garou". Prisbelönade böcker brukar ofta bli översatta till andra språk och så skedde nu också. Den svenska titeln kom att heta "Jord eller kärlek" och boken recenserades i Biblioteksbladet i början av år 1931. Då lät det så här:

"En vidunderligt talanglös fransk bonderoman. Det konsekventa allvaret även i de löjligaste passager gör den andefattiga och uppstyltade prisbelönade smörjan till en pekoral av rang."

Det var ord och inga visor det.....

om en annan bok blev omdömet : "snaskig budoarroman". Det är inte utan att man  ibland saknar sådana här enkla, raka och frispråkiga recensioner. Jag konstaterar att Biblioteksbladet var/är en mycket underhållande tidskrift. (Inte bara på grund av elaka recensioner förstås).

Bibliotekariernas bibliotekarie

 Gabriel Naudé (1600- 1653)


Biblioteksbladet är en tidskrift med anor och de äldsta utgåvorna kan man läsa on-line (Projekt Runeberg). År 1930 skrev dåvarande biblioteksamanuensen Carl Björkbom en intressant artikel om en av tidernas allra skickligaste bibliotekarier - Gabriel Naudé.

Naudé började stiga rejält i graderna när han blev anlitad av kardinal Richelieu (en stor bokälskare) år 1642 och sedan blev han efterträdarens, kardinal Mazarin, bibliotekarie också.

Kardinal Mazarin

Naudé fick i uppdrag att skaffa böcker till Mazarins bibliotek och han hade helt fria händer. Han reste runt i praktiskt taget hela västra Europa på jakt efter volymer och han var listig och framför allt också duktig på att pruta. År 1643 fanns 12 000 böcker i biblioteket och allmänheten hade tillträde. Fem år senare hade antalet stigit till hela 40 000.

År 1651 tvingades dock Mazarin att fly från Paris och parlamentet tog över hans egendom- biblioteket upplöstes helt. I Sverige försökte drotting Kristina att rädda det men allt var förgäves. Det mesta av denna stora bokskatt skingrades för vinden och Naudé kom till Stockholm för att nu bli bibliotekarie hos Kristina. Året var 1652 men han var mycket olycklig i Sverige och stannade bara några månader - kardinal Mazarin hade återvänt till Paris och nu kallade han åter till sig Naudé. Tyvärr dog Naudé på resan dit. (Drottning Kristina var duktig på att ha ihjäl kulturpersonligheter kan man konstatera).

En av Naudés många skrifter och böcker har levt kvar i historien nämligen hans "Advis pour dresser une bibliothèque" (Råd om hur man skapar ett bibliotek). Jag tycker att hans tankar är värda att ta till sig än i dag. Här några exempel:

"Någon gräns för antalet böcker bör inte finnas."

"Man ska inte förakta de ämnen som äro ovanliga eller besynnerliga även arbeten som Tagliacotius : "Om sätt att läka avhuggna näsor" ha sitt berättigande i ett universellt bibliotek."

"Hjälpmedel som ordböcker, citatsamlingar, tabeller m m är viktiga."

" Ett bibliotek bör vara offentligt och fritt tillgängligt för alla människor även för okända personer och resande. Därför bör det hava bestämda öppningstider."

Advis pour dresser une bibliothèque var ett av de första försöken att skriva en handbok i biblioteksskötsel. Jag undrar om det finns en svensk översättning- det måste jag ta reda på!

En bortglömd ryss

Staden Perm - en vacker (lånad) vinterbild. Perm ligger cirka 140 mil från Moskva och alldeles vid foten av Uralbergen. (Om man åker med den transsibiriska järnvägen får man kanske stanna till här en stund.)

Jag har bläddrat igenom en nätupplaga av tidskriften Biblioteksbladet (från 1940) och hittade då ett par författare som jag blev nyfiken på. En av dem var ryske Michail Osorgin (född i Perm) som har översatts till svenska (och faktiskt finns hela fem av hans böcker att hitta på vårt språk). De flesta av dem är översatta av Ester och Josef Riwkin.

Osorgin (1878-1942) deltog i revolutionen år 1905, arresterades och förvisades efter ett tag till Italien. Så återvände han till Ryssland igen år 1916 men blev igen förvisad år 1921- denna gång till Kazan och år 1922 blev han slutligen deporterad till Tyskland. Frankrike kom att bli hans slutdestination och han skaffade sig en stuga i Sainte-Geneviève-des-Bois som ligger alldeles i närheten av Paris.

"Lev nära naturen", blev hans motto och hans bok "Den gröna världen" (1940, Tidens förlag) handlar om det lugna lantliga livet med trädgård och blommor som lisa för själen. (Den boken vill jag mycket gärna läsa).


"Den tysta gatan"(från 1930) ska annars vara hans mest kända bok och den finns även översatt till engelska. De första raderna lyder: "I en liten avkrok av det oändliga världsalltet, någonstans inom vårt solsystem, här på jordklotet, i Ryssland, i Moskva, i ett hörnhus vid den lilla gatan Sivtsev Vrasjok satt den lärde ornitologen Ivan Aleksandrovitj i en länstol i sitt arbetsrum".

Jag tror att det är dags för fjärrlån.....

I svensk översättning finns:

Den tysta gatan (1932)
Terroristerna (1935)
Den långa färden (1936)
Frimuraren (1938)
Den gröna världen (1940)

I Bonniers Litterära Magasin (årgång 1936) kan man läsa lite om Osorgin .

Med en katt som hette Zeppo

Henning Berger (dock utan katt) tecknad av Oskar Andersson.


"Kanske har jag någon gång förut berättat
om Henning Bergers väldresserade katt. Den
hette Zeppo, och när ägaren skulle ge mig ett
bevis på djurets underbara intelligens, gick
detta till på så vis, att han med falsettröst
uppmanade Zeppo att peka ut undertecknads
sista bok på hyllan. Zeppo närmade sig hyllan
och lade förebrående sin svarta tass på en tom
plats.

— Där ser du, förklarade Berger, du har
inte skickat mig din sista bok!"
(Det är Anders Österling som minns).

Jag håller på att "beta igenom" Biblioteksbladet (äldre årgångar) och jag har hittat en recension av Henning Bergers "De fördömda" som kom ut 1919. Den finns kvar i lager på Malmö stadsbibliotek så det blir väl en fjärrlåneansökan. Berger är så gott som helt bortglömd som författare idag. I början av förra århundradet tillhörde han en av de "större" och mycket lästa skribenterna.

Ibland hittar man- utan att söka

Biblioteksbladet är en tidskrift med gamla anor (sedan 1916) och kanske borde jag ägna lite mera tid åt att läsa nätupplagan. Under lite allmänt bläddrande bland "gamla författare" hamnade jag mitt i Project Runeberg och en samling äldre utgåvor av just Biblioteksbladet. Vi skriver sent 1920-tal och det är riktigt roligt att läsa de gamla recensionerna.

Lite extra spännande var det att hitta "Några tyska böcker från åren 1927 och 1928".

Vad sägs om den här sammanfattningen av Anna Seghers mycket kända "Aufstand der Fischer von St. Barbara"

"Novellen skildrar ett uppror av fiskarbefolkningen på en liten ort vid kusten, vilket
framkallas av hungerns och förtvivlans påtryckning, då rederiet skamlöst pressar ut befolkningen.
Det är som en ballad om dessa tungrodda, tafatta människors hjältemodiga och hopplösa strid
mot vapnens och den bättre organisationens övermakt. Berättelsen utmynnar i hopplöshetens
tecken: några stupa i striden, de andra återupptaga arbetet på de gamla villkoren. — På grund
av den naturalistiska friheten i den erotiska skildringen bör någon försiktighet iakttagas vid
utlåningen. För alla mogna läsare, särskilt också bland arbetarna."

Man kan ju undra vad för rafflande erotiska skildringar som finns i berättelsen.

Man skriver också om den elsassiske författaren René Schickele och hans trilogi "Das Erbe am Rhein" (faktum är att första delen i den trilogin "Maria Capponi" finns översatt till svenska.) och han får positiva vitsord. Så bra, tänker jag, som har skaffat "Maria Capponi" i tysk version och bara väntar på ett lämpligt tillfälle att börja läsa.

Jag kommer absolut att fortsätta att konsultera "Biblioteksbladet" framför allt då  de äldre upplagorna. Så bra att de finns lagrade i Runebergsprojektet!