Konst att tappa andan inför

Magiskt, dimomhöljt och gåtfullt. Dnjepr i gryningens första timmar. Allt återgett av den ryske konstnären Arkhip Kuindzi (1842-1910).

Dnjepr igen men i nattligt månsken.

Jag läser Nora Ikstenas roman ” Modersmjölken” och på sidan 208 gjorde jag en paus för att ta reda på mera om Arkhip Kuindzi och hans verk.

Från biblioteksmagasinet

Lekande tiger. Målning av Eugène Delacroix.

Konstens Victor Hugo har han kallats, Eugène Delacroix. Jag läser om Delacroix i en essay av Ruth Halldén som inte är så förtjust i hans tavlor men däremot i hans författarskap. Det är Delacroix ” Dagbok” som Ruth Halldén har fördjupat sig i och hon är mäkta imponerad. Dagboken börjar år 1822 och slutar fyrtio år senare- upplevelser, drömmar och tankar blandas. Det egna känslolivet analyseras flitigt liksom konstens vinklar och vrår. Litteraturen kommer med på ett hörn också - här ett citat:
” Man skulle kunna säga att böcker är delar av tavlor i rörelse, tavlor som följer på varandra utan att det är möjligt att överblicka dem alla på en gång.”

Delacroix dagbok ( i urval) finns översatt till svenska men utgåvan är från 1952 så antingen antikvariat eller biblioteksmagasin får stå till tjänst. Jag konstaterar att min boklista blir allt längre och just nu är det semestertider här i landet vilket brukar innebära att ” inget fungerar som det ska”. Det blir till att tålmodigt vänta.

Järnvägar, autostrador och en gammal kung

Ringsteds station. ( fotot är lånat från Wikimedia Commons)

Ringsted ligger cirka sex mil från Köpenhamn i västlig riktning. Det var en gång en mycket betydelsefull stad - i Sankt Bendts kyrka finns många av de gamla medeltidskungarna begravna och väggarna pryds av vackra kalkmålningar. Ett nav kring vilket Danmarks historia cirkulerade, men tiderna förändras och inget blir ” vid det gamla”. Järnvägen innebar ett lyft vad gäller industri och arbetstillfällen och motorvägen underlättade snabb kommunikation ( och klöv staden i två delar) men de flesta gamla byggnader har raserats och av gammal arkitektur finns i princip inget kvar. Nytt och opersonligt har kommit i stället. Historien finns dock kvar att beskåda i kyrkan.

Valdemar Sejr (1170-1241) har fått sin sista viloplats i Sankt Bendts kyrka. Under hans tid utvidgades det danska riket till en verklig stormakt. Ett stenkast från där jag bor finns Falsterbo fyr- som han grundlade en gång ( i annan form, givetvis). Nog känns det lite speciellt.

En stridbar kvinna

Thit Jensen (1876-1957).

Synnerligen ”skrap” var hon, Thit Jensen. Författarinna och syster till Johannes V.                                ( nobelpristagaren.) En rik produktion av böcker har hon lämnat efter sig och bland dem finns några historiska romaner. Det är just dem jag är på jakt efter just nu och siktet är inriktat på de många sidorna om Valdemar Atterdag, en roman som faktiskt blivit översatt till svenska och som också relativt nyligen givits ut på nytt i Danmark. Nära 700 sidor och över ett kilo dansk/ nordisk historia, då sväljer jag underrubriken ” en kärlekshistoria” och hoppas på det bästa. ( om ” kärlekshistorier” tycker jag vanligtvis inte). I Sverige har kung Valdemar ( han fick nummer fyra i längden) fått dåligt rykte,  kanske mycket beroende på Carl Gustaf Hellqvists tavla ( Valdemar Atterdag brandskattar Visby) som är en enda stor historieförfalskning. När Valdemar gick ur tiden på Gurre slott år 1375 trädde en annan känd regent in på scenen: Margareta I.

Medeltidsmörker

Den 22 november 1286. En samling sammansvurna på väg mot ett kungamord. Platsen: Finderup på Jylland. Den kända tavlan är målad av Otto Bache.

Erik Klipping mördades i en jakthydda i Finderup en natt år 1286 . Danmarks medeltidshistoria är mörk och ofta grym.

Thor Lange (1851-1915). Dansk författare och översättare som bosatte sig i Ryssland. Han använde en stor del av sina författarintäkter till att låta resa en mängd minnesmärken över dansk storhetstid- ( läs Valdemarsläkten) och i Finderup finns nu ett kors till minne av mordet på kung Erik Klipping. Jag hittade den här nyutgåvan- en samling ” stämningsbilder av varierande art” av Thor Lange. Min nyfikenhet är väckt.

Skördetid

Skördetid.( Pieter Bruegel den äldre. )

Jag förstår att man kan bli gripen av Bruegels målningar, att de kan bli lite av en smått galen passion som i Toby Ferris fall. Ferris reste hit och dit och runtomkring för att se de 42 tavlor av Bruegel den äldre som finns bevarade. I New York besökte han The Metropolitan Museum of Art och han hittade fram till sitt mål ” The Harvesters”- en detaljerad bild av en arbetsdag i skördetid. Tavlan är fylld av bilder och man måste ta god tid på sig för att studera alla vrår och platser som finns strödda över ytan.  Matpausen under trädet och i skugga. Ost, bröd och frukt (päron). Männen som arbetar med liarna i centrum av bilden, havet och skeppen, djurplågeriet med den stackars tuppen långt borta ( tack och lov). Toby Ferris bok ” Short Life in a Strange World” är som bäst när det handlar om tavlorna men jag hade gärna sett lite mera struktur. Det hoppas hit och dit och då blir det svårt att få ett riktigt grepp om ämnet. Trots allt- Ferris bjuder på en ovanlig och spännande odyssée genom liv, död, konst och historia.

Höskörden- kan beskådas i Prag. Ännu en tavla att försjunka i - detaljrikedomen är otrolig.

East Wind Melts the Ice

Eldflugor ( bilden har lånats från Wikimedia Commons).

Jag gick på jakt bland bokhyllorna och fick syn på en glömd juvel - Liza Dalbys memoarbok ” East Wind Melts the Ice” (2007). Liza Dalby är en amerikansk antropolog och författare - Japan är det land hon älskar mest och hon har skrivit flera böcker med nedslag i denna speciella kultur. ” East Wind Melts the Ice” bygger på det kinesiska sättet att dela in året i 72 olika bitar- alla med en egen rubrik som beskriver dagarna i fråga. Jag börjar med just den period som sträcker sig mellan den 21 och den 25 juli ” Rotted weeds turn into fireflies”. Eldflugorna har i alla tider utmanat folks fantasi och myterna är många - en av dem är att ruttnande hö ger upphov till dessa lysande mysterier. Helt fel ute var man inte för fluglarverna tillbringar vintrarna i murkna träd längs med vattendrag och de behöver fukt för sin överlevnad. Liza Dalby skriver om hur hon saknar de japanska eldflugorna där hon bor ( Californien) och hon skriver också om hur arten är hotad av växtgifter och exploatering av marker där de trivs och frodas. Haikudiktare har låtit sig inspireras och här ett exempel :

Clumping and
scattering, fireflies
over the river
(Natsume Sōseki).
Jag har många sidor kvar att läsa (om) i Liza Dalbys vindlande minnen och tankar. ” A stunning chronicle of the beauty of time passing”  skriver Ruth Ozeki i en recension.

Resor utan mål

Den klassificeras som roman, Maria Stepanovas ”Minnen av minnet” men den är så mycket mer och att dyka in i sidorna känns som att hela tiden öppna nya matrjosjkadockor. Gamla fotoalbum, brev och diverse kvarlämningar och så sökandet efter de egna rötterna. Många lovord har den här boken fått och många är recensionerna. Jag instämmer i berömmet och tänker att detta är det bästa jag läst på länge.

Särskilt berörande är berättelsen om fotografen Julian Godfrey Rust ( hela historien om honom och hans familj finns att läsa digitalt, komplett med foton från en svunnen tid.) Allt började med att en ung ryska reste till Sri Lanka där hon hittade en ask med gamla foton i en slags souvenirbutik. Fotona var alla från och av en och samma familj och nu började jakten på vem, var och när- ett mysterium som tämligen snabbt fick sin lösning och fotona ( mästerligt tagna av yrkesfotografen) har nu blivit odödliga.

En annan skicklig fotograf som också verkade på Sri Lanka ( Ceylon): Julia Margaret Cameron

Sommaridyll och något att se fram emot

En ljuvlig sommarbild målad av Peder Mønsted.( Wikimedia Commons).

Nivaagaards Malerisamling är en pärla på den själländska östkusten och jag saknar verkligen att inte kunna resa dit just nu- men det kommer förhoppningsvis bättre tider och nästa år bjuder på två lockande specialutställningar. Först ut blir den kände guldåldersmålaren Wilhelm Marstrand, ” berättaren”, en konstnär som gärna lät sig inspireras av litteraturen. Marstrand blir vårens extra attraktion på muséet och under hösten 2021 visas sedan tavlor från ”kolonierna”” Arild-Hornbaek. Danska och svenska konstnärer i korsbefruktning, kanske man kan uttrycka det, lite lagom vårdslöst.

Arild vid förra sekelskiftet.

Sommarstiltje och bokrea

Sommarlandskap av Ferdinand von Wright

Sommargäster och turister ” knör” i min lilla stad och klaffbron går upp och ned med ganska stor frekvens. Då blir det ” Autoschlange” som det heter på tyska. Det gäller att se på klockan och planera eventuella resor norrut. På biblioteket råder stort lugn för de tillresande vistas helst på badstranden. ”Bibliotekets vänner” rear ut en stor mängd insamlade böcker och frestelser finns det gott om. Ett nytillskott blev ” Berömda kärlekspar på resa” av Iris Schürmann-Mock - jag har läst boken förut men den är trevlig att ha i hyllan, mycket passande för avkopplande sommarläsning. Jag läser om Strindberg och Frida Uhl på Helgoland och om Marie och Pierre Curie i Bretagne. Bland annat. Fotona är många och väcker upp drömmar om egna resor ( och även minnen från andra tider). Det blev en essäsamling av Frans G. Bengtsson också.

” Bro-helvetet”. Den äldre versionen som ersattes av en ny konstruktion på 1990-talet. Fotograf: Finn Johannessen. Numera styrs bron från Trollhättan men det gamla brovaktstornet står kvar ännu.

Att se Neapel ( och sedan skriva)

Napolitansk fiskarflicka. Porträtt målat av Johann Heinrich Wilhelm Tischbein. Tavlan finns på Thorvaldsens museum i Köpenhamn.

I sommarnumret av Lire ägnas ett par sidor åt Neapel och de författare ( och konstnärer) som låtit sig inspireras av staden. Givetvis finns Elena Ferrante med i artikeln men också Stendhal, Lamartine och Goethe. Från mera modern tid: Susan Sontags ” Vulkanälskaren” ( som handlar om Emma Hamilton, hennes make William och så Horatio Nelson- ett triangeldrama i Vesuvius skugga. Erri de Luca intervjuas i samband med den franska översättningen av hans senaste bok ” Impossible”, en bok som jag hoppas kommer i svensk översättning så småningom.

Dominique Fernandez är en fransk författare och under många år var han bosatt i Neapel. ” Porporino” ( från 1973) handlar om en kastratsångare i 1700-talets Neapel och i berättelsen dyker många kända samtida upp som Mozart, Farinelli och Casanova. Tyvärr ser det inte ut som om boken har översatts till svenska men av samme författare finns ” I ängelns hand” (1986).

Medan regnet faller

Troels Frederik Troels-Lund (1840-1921)

Ute blåser ingen sommarvind precis och det får bli en dag för ” inre aktiviteter”. Min blick har fallit på ett antal band i serien ” Dagligt liv i Norden” av den danske historikern Troels-Frederik Troels Lund. Fjorton band i allt är det och det är 1500-talet som utgör grunden - jag gör gärna en resa bakåt i tiden. Troels-Lunds stora verk har översatts till flera språk och finns också på svenska men mina
exemplar är arvegods från mina morföräldrar och på originalspråket. Hur äter man en elefant? Jo, i små bitar- en i taget och ungefär så måste man hantera denna gigantiska kulturhistoriska gärning, omsatt på papper. När jag dyker in i del I möts jag först av ett porträtt på den danske kungen Frederik II, renässansfursten som lät uppföra Kronborgs slott - han satte definitivt sin prägel på Nordens 1500-tal. Några sidor till och jag hamnar i naturen, närmare bestämt i ekskogen. Ekar kan som bekant bli mycket gamla och Troels-Lund har hittat flera praktfulla träd, värda att minnas.

Storkeegen ( med storkbo) målad av P.C. Skovgaard. Av eken finns inte mycket kvar idag men en gång stod den grönskande i Jaegerspris Nordskov ( nordvästra Själland). P.C. Skovgaards tavla finns på Statens Museum fur Kunst i Köpenhamn.

Baggesens ek fanns på Lolland och i eken skrev författaren Jens Baggesen sin dikt ” Landsforvandlingen”.

Från Lire- Magazine littéraire

Två litterära tidskrifter blev plötsligt bara en. Lite tråkigt, tycker jag. Nå, inte klaga - man får vara tacksam för varje litterär tidskrift som ges ut i pappersform. Sommarnumret är fullspäckat av bokrecensioner och artiklar av franska kulturpersonligheter/författare. Jag dyker ner i ” sommarens böcker” och ett extra stort omnämnande får Asli Erdogan med ” Requiem pour une ville perdue” som är en poetiskt skriven berättelse, självbiografisk. Den förlorade staden är Istanbul och i tolv kapitel får läsaren följa med på en resa bakåt i tiden. En sorgsen resa. Jag hoppas att det kommer en svensk

översättning.
Asli Erdogan lever numera i exil i Tyskland. Detta efter att ha tvingats tillbringa ett halvår i turkiskt fängelse. Det fria ordet är ständigt hotat.

Det är alltid intressant att se vad som översätts i andra länder. I Frankrike uppmärksammar man den amerikanske författaren John O’Hara och hans trettiotalsroman ” BUtterfield 8” som handlar om en ung kvinna, Gloria, som bränner sitt ljus i bägge ändar. New York, barer och en evig baksmälla - men också ett vältecknat porträtt av en ung kvinna. John O’Hara var produktiv som författare och han beskrivs som en fullständigt omöjlig person att umgås med. Jag läste hans mest kända roman ” Appointment in Samarra” för några år sedan och skrev också några rader om den. Här ett litet smakprov på O’Haras sätt att skriva: " It is a pretty good hangover when you look yourself in the mirror and can see nothing above the bridge of your nose. You do not see your eyes, nor the condition of your hair. You see your beard, almost hair by hair; and the hair on your chest and the bones that stick up at the base of your neck. You see your pajamas and the lines in your neck and the stuff on your lower lip that looks as though it might be blood but never is. You first brush your teeth which is an improvement but leaves something to be desired. Then you try Lavoris and then an Eno's. By the time you get out of the bathroom you are ready for another cigarette and in urgent need of coffee or a drink, and you wish to God you could have a valet to tie your shoes."

Östersjön

Nu kommer den äntligen i svensk översättning - Marjo T. Nurminens bok om Östersjön, en odyssé genom tid och rum som tar sin början i medeltiden. Kartor är alltid lika fascinerande att studera och de ger ofta upphov till tankar, drömmar och så tillbakablickar i historien. ” Östersjön på kartan” åker genast upp på min höst- önskelista.

Undervattensfotografier är alltid spännande och här tar dykarna Jonas Rahm och Carl Douglas oss med på en svindlande resa ner bland Östersjöns vrak. ” Ghostships- Östersjöns okända storheter” . En bok att drömma om ( men inget man kan läsa i sängen, förstås). Fartyg från gammal och ny tid varvas i denna storslagna bok. Ännu en nyhet att se fram emot.

I gränslandet

Husum- som det var en gång för länge sedan.

Guidad av Bertil Svensson reser jag till Husum som ligger i det västliga Sydslesvig och som sedan stormfloden 1362 har en direkt förbindelse med havet. Den enes bröd osv... för just den stormfloden ( det har varit många genom tidernas lopp) var speciellt förödande med ön Strand och staden Rungholt i fokus. Rungholt försvann ner i havet och tusentals människor fick sätta livet till i det som kom att kallas ”De grote Mandränke”.
Idag är Husum en idyllisk stad som drar många besökare. En del av dem kanske tittar in i Theodor Storms födelsehus och/eller Theodor-Storm-Centrum (ett museum tillägnat stadens store son). När Husum kom under danskt styre (1850) blev Storm mycket upprörd och drog iväg till Berlin. Efter kriget 1864 återvände han men nu var det Preussen som väckte hans stora ilska. I ” Verdens Litteraturhistorie” ( Politikens förlag) blir Storm ganska hårdhänt hanterad och han har nog aldrig varit särskilt älskad i Danmark. Ett citat:” De eneste emner, som intresserer ham, er en forretnings fallit, striden mellem far og søn, kampene mellem to fjendtlige brødre, aegteskabelige problemer og  børneopdragelse.”

En hel del av Storms verk finns i svensk översättning - populärast är kanske ” Spökryttaren” som är en verkligt sorglig berättelse om vidskepelse, kamp och ond, bråd död. ( Boken har filmatiserats ett par gånger). Mycket känd är också Storms dikt om hemstaden, Husum. Här på originalspråket.

Handarbete och mode

En gammal linnehandduk med vackert broderade initialer. A.A. står för Anna Andersson som kom från Tomelilla och som sedan flyttade till den stora staden Stockholm för att få plats på ett kontor. Det var säkert en bra plats Anna fick för hon kunde hålla sig med klänningar från Augusta Lundin, klänningar som min mamma så småningom ärvde men eftersom mamma bara var ett barn när Anna dog klipptes klänningarna itu och syddes om. Mamma mindes dock de isydda märkningarna med ateljéns namn. Augusta Lundin väckte både beundran och vördnad - långt ut i obygden ( det var där mamma befann sig).

Från den kommande höstens bokflod: Lotta Lewenhaupts ” Augusta Lundin - Haute Couture på svenska”. Jag ser fram emot att få veta mera om ateljén och den driftiga kvinnan bakom den.

”Augusta Lundin var en lysande företagsledare vars anställda betraktade det som en förmån att lära sig och utöva yrket. Hon arbetade för kvinnliga kunder och med kvinnlig arbetskraft men hon kunde hävda sig i sin tids helt manliga värld. Hon drev ett hantverksföretag med rationella, industriella metoder men efter gammal mästartradition i och med att hon bodde på företaget och övervakade varje fas av tillverkningen utifrån sin egen gedigna yrkeskunskap. Produktionen kunde kvantitativt mäta sig med tidens konfektionstillverkning men kvalitetsmässigt stod hon utan konkurrens. Därom vittnar de unika och vackra plagg som finns bevarade på muséer och i enskilda hem". 

Anna von Ajkay ( citatet är hämtat från boken ” Kungligt klädd- kungligt mode” i redaktion av Astrid Tydén-Jordan (1987).

Dagen G

G som i ” Genforeningen”. Heinrich Dohms porträtt av Christian X som rider över den gamla gränsen till Tyskland är en klassiker. Det var den 10 juli år 1920. Hästen var givetvis vit.

Vägen till den här dagen var och fylld av tragedier. I det stora kriget 1914-1918 hörde Tyskland till förlorarna och Versaillesfreden blev en vändpunkt även för Danmark. Efter folkomröstning ( som gick i två zoner) blev en ny gräns mellan Danmark och Tyskland dragen och så steg kungen upp på sin vita häst i Frederikshøj den där dagen i juli för hundra år sedan nu.

”De som blev tilbage”. Erik Henningsen.
Danmark fick dock inte Flensburg tillbaka och över det utlöstes en politisk kris. Erik Henningsens tavla visar sorgen hos de dansksinnade som nu fick tillhöra Tyskland. Omröstningen i Flensburg visade en övervägande majoritet för Tyskland.

Än i dag finns mycket som minner om den danska tiden söder om gränsen - i Sydslesvig och i Holstein.

Det rysligas apostel

Konstnärens tillfälliga hem på Enö vid Smålandsfarvandet.

Den danske konstnären Laurits Andersen Ring målade inte bara stämningsfyllda landskap utan också svart och dystert - ofta med döden närvarande. ” Det rysligas apostel” blev han kallad av en del kritiker.

” Nu skrider dagen under og natten vaelder ud”. (1899). En spöklik bild som ramas in av dödens åker, kyrkogården, och ett försvinnande ljus i fjärran.

Laurits Andersen Ring stammade från Själland och trakterna kring Narstved - många av hans vyer målades just där.
För tillfället reser jag i Danmark med hjälp av Bertil Svenssons ” Resa i Danmark” , en bok som är nära tjugo år gammal men som jag tror kommer att överleva ett tag till. Jag stannade till vid öarna i Smålandsfarvandet ( Enö är en av dem) och tänkte att här måste finnas mycket att se och utforska. En cykelsemester på Lolland, exempelvis, vore en god idé - kanske.

En gammal karta - att meditera över.

De 42 tavlorna

Ikaros fall av Pieter Breughel den äldre.

Toby Ferris hade fyllt 42 år och nyss mist sin far - hans tankar virvlade runt och tiden rusade. Så föddes idèn om en odyssée genom Pieter Breughels ( den äldre) verk. De som finns kvar att beskåda uppgår i antalet till- ja,just det- 42. Nu tänker jag följa med Toby Ferris på hans resa genom så gott som hela Europa och U.S.A. Boken har titeln ” Short Life in a Strange World- Birth to Death in 42 Panels” och författaren gör många utvikningar längs vägen.

” Language is a perpetual orphic song,
Which rules with Daedal harmony a throng
Of thoughts and forms, which else senseless and
shapeless were.”
från Prometeus Unbound av Percy Bysshe Shelley.

Babels torn av Pieter Breughel den äldre.

Fåglar i svensk poesi

Festmåltid för en nattskärra. Akvarell av Magnus von Wright.

På läsbordet finns just nu Sten Hidals ” Fåglar i svensk poesi”, en bok som ingående redogör för fåglarnas sällsamma värld - hos poeterna då. Det här är inget man sträckläser och anslaget är en aning akademiskt men jag vill stilla min nyfikenhet och plöjer långsamt vidare i texten. En extra bonus är så klart det detaljerade registret med litteraturlista. Jag kan konstatera att mängden fåglar i svensk poesi är stor. Tidskriften Lyrikvännen hade ett temanummer (4/2013) med titeln ” Fåglar i poesin” så nog finns det att läsa och utforska och en del fåglar har något alldeles extra my(s)tiskt och förtrollat över sig. Nattskärra, Morkulla, Kornknarr, Tornsvala ( som numera kallas tornseglare)... listan kan göras mycket lång. Jag väljer den första fågeln i raden och stannar till vid Karin Boyes dikt som heter just ” Nattskärran” . Första versen (av tre) lyder:

Halvvaken ruvar sommarnatten
stilla på drömmar, dem ingen vet.
Tjärnarnas blanka vatten
spegla en skymningshimmels
blanka oändlighet.
Stjärnorna vitare bli.
Fjärran, fjärran
nattskärran
sjunger ensam sin tonlösa, tröstlösa vaggmelodi.
——-

Vid världens ände

Friedrich och Rose Tischler

En av de sorgligaste och mest berörande essäerna i Stanislaw Lubienskis ” The Birds They Sang”har titeln ” At the end of the world” och det handlar om den tyske ornitologen Friedrich Tischler (1881-1945). Lubienski gick på jakt efter spåren av den en gång så kände fågelskådaren/författaren och det kom att bli en vindlande resa i både tid och rum. Tischler var nämligen bosatt i det tyska rikets östligaste delar- Ostpreussen och när den röda armén drog fram där i början av 1945 raserades en hel gammal värld och den världen har det inte gått att återställa. På ruinerna av det gamla har helt nya samhällen växt fram.
Gamla dokument och folkräkningar har skövlats, kastats, bränts upp - den röda armén slängde också ner en massa arkivalier i floden Lyna. Stalins hämnd var urskillningslös. Lusiny ( Losgehnen) hette byn där Tischler bodde och verkade, en liten plats i det gamla Ostpreussens nordöstra hörn och inte så långt från de Masuriska sjöarna. I Lusiny lyckas Lubienski hitta Tischlers hus ( i uselt skick) men i övrigt är det få spår kvar av det som en gång var. Däremot har Tischlers bok från 1941 ” Die Vögel der Provinz Ostpreussen” getts ut på nytt. När den ryska armén närmade sig Losgehnen beslöt Tischler och hans fru att avsluta sina liv. Det var den 29 januari 1945. Ett drastiskt beslut men när den röda armén väl nått fram såg den till att alla av mankön i Losgehnen blev avrättade. En liten minnessten har nu  placerats på platsen där Tischler en gång hade sitt hem.
” Silence. Only the swallows are twittering harmoniously over the surface of the water.”

På resa med Dostojevskij

Här är det första numret av den månatliga tidskriften ” Vremja” ( Tiden) som gavs ut av Fjodor Dostojevskij och hans äldre bror Michail. Tidskriften blev inte långlivad (1861-1863) - den förbjöds efter en artikel om upproret i Polen. Det fria ordet har aldrig haft det lätt i Ryssland. I Vremja publicerades flera av Dostjevskijs verk - ett av dem var hans reseberättelse ” Vinteranteckningar om sommarintryck” ( som finns i svensk översättning, 2012) . År 1862 företog Dostojevskij sin första utrikes resa - den var omfattande och gick genom ett flertal europeiska länder. Någon positiv bild av resandet och resmålen blir det inte utan snarare en riktigt nedgörande kritik av de samhällen som ”förevisas”. Jag har inte läst Dostojevskijs vinteranteckningar ( ännu) utan får än så länge nöja mig med Per-Arne Bodins sammanfattning, men den lockar verkligen till vidare utforskning i ämnet. ” Dostojevskijs intressantaste och mest provocerande publicistiska verk” - jo, mitt intresse är definitivt väckt.

Författaren som försvann

Mannen med den intensiva och sorgsna blicken är författaren Leonid Dobytjin (1894-1936). Han växte upp i Daugavpils ( dåvarande Dvinsk) och kom så småningom till Leningrad där han ägnade sig åt sitt författarskap. Dobytjins liv blev inte långt - efter nedgörande kritik från ett antal författarkollegor försvann han spårlöst .Hans kropp återfanns i Neva efter en tid och så avslutades ett mycket lovande författarskap i förtid. Det kom sedan att dröja femtio år innan Dobytjins böcker åter låg på bokhandelsdiskarna. Mest känd är hans roman ” Staden N” som tyvärr inte ( vad jag kan se) finns översatt till svenska. Vill man läsa något av Dobytjin får det bli på engelska eller tyska ( om man inte behärskar originalspråket förstås - och det gör tyvärr inte jag.) Om Dobytjin läser jag i Per-Arne Bodins ryska litteraturhistoria och där återfinns Dobytjin under rubriken ” 1920-talets kortprosa” för Dobytjin författade också ett flertal noveller. I engelsk översättning (2005) finns exempelvis ” Encounters with Lise and Other Stories”. Jag hoppas givetvis att få se svenska översättningar - å det snaraste.

Bruden från Gent

Kristian II och hans drottning Elisabeth ( altartavla, Helsingør).

Om det är någon dansk kung som blivit omskriven och omdebatterad i mycket stor mängd, så bör det väl vara Kristian II. I Sverige har han fått ett extra tillnamn men nu läser jag hellre om honom på danska.
Förra året lyckades jag baxa hem en omfattande biografi om kungen, skriven av Lars Bisgaard och Johannes V. Jensens roman ” Kongens fald” fick också följa med i bagaget. Båda böckerna tål mer än en omläsning. Den här sommaren lär det inte bli några Danmarksresor men det går ju att köpa böcker ändå även om den digitala handeln inte är särskilt spännande. Böcker ska man handla med mer än ett av sinnena.
För att sväva lite grann ut i det blå och för att komplettera bilden av en orolig tid skaffade jag Dorrit Willumsens roman om prinsessan från Gent- Isabella- som blev Elisabeth och hustru till Kristian. Elisabeth var bara tretton år när hon skickades iväg till främmande land för att bli drottning. Kristian valde sin brud med omsorg och han gifte in sig i en mäktig familj. Elisabeth har gjort ett djupt avtryck i historien trots att hon bara blev 24 år gammal och det ska bli intressant att se hur hon mejslas ut av Dorrit Willumsen.