En balkong i skogen

Julien Gracq (Louis Poirier 1910-2007) var en författare med stor integritet. " En författare är en person som skriver i stället för att prata, som läser hellre än att uppträda offentligt, som mediterar i hemmet hellre än att pladdra om sig själv på TV."  Gracq tilldelades Goncourtpriset år 1951 - det vägrade han att ta emot. Han var sin egen hela livet och levde efter sina principer. Han arbetade som lärare (geografi och historia) när han inte skrev.

Jag har läst romanen "En balkong i skogen" (från 1958) och den svenska översättningen är från 1980-
talet. "En balkong i skogen" anses vara den mest lättillgängliga av Gracqs verk och det är inte alls svårt att följa med i handlingen. Det är september år 1939 och platsen är franska Ardennerna- "drôle de guerre" (phony war, Sitzkrieg) kallas de månader som följer fram till maj 1940. Det är en tid av inaktivitet och väntan. Löjtnant Grange har kommenderats till ett blockhus i den täta skogen tillsammans med tre andra soldater och de befinner sig i ett gränsområde, en yttersta utpost vid floden Meuse. Allt är tyst och stilla, träden vakar över omgivningarna och dimman klär allt i bomullsliknande  hägringar. Kriget är långt borta och för övrigt så kommer nog tysken att ta vägen in via Schweiz. Man äter gott, man har söndagsträffar med andra militärer i närmsta stad. Grange möter en mystisk kvinna, Mona, i skogen och de inleder ett kärleksförhållande men- det som är det största och viktigaste för Grange är naturen, stillheten och ensamheten.
" A violent blue sky glistened over this holiday landscape. The air was piercing but almost warm; at noon, from each patch of sun that made the snow sparkle, you could hear the slow gurgle rising from the thaw's entrails, but as soon as the short twilight reddened the horizon toward the Meuse, the cold again brought a magical suspense to the Roof: the sealed forest became a snare of  silence, a winter garden whose barricades yielded only to the comings and goings of ghosts."

Så kommer våren med tyska spaningsplan och en morgon hörs muller på avstånd. Ett muller som ökar i styrka och så kommer den "Götterdämmerung" som alla har lyckats förtränga.

"En balkong i skogen " grep mig på ett sällsamt sätt. Det är en bok man funderar över, lägger åt sidan och tar fram igen för nya funderingar. Precis så ska stor litteratur vara. Jag valde att läsa den engelska översättningen (Richard Howard). New York Review Books har gett ut.(2017).

Ardennerna i snö.