Jag har läst Lutz Klevemans bok om Lemberg, "Lemberg - Die vergessene Mitte Europas". Kleveman är journalist till yrket och det han skriver blir reportagepräglat. Ingen kritik - bara ett konstaterande. Han följer stadens historia genom århundradena men tyngden är lagd på tiden kring det andra världskriget. Det blir därför mycket tungt och ofta fasansfullt att leva sig in i stadens hemligheter. Lemberg (som idag har blivit Lviv) står bokstavligen på ruiner. En gång var Lemberg det stora Habsburgska rikets femte stad och det var en stad fylld av kultur och rörelse.
Det Habsburgska rikets sönderfall började med det första världskriget. Det som hände på västfronten har fått betydligt mera fokus än de skådespel som utspelade sig på östfronten. Även öst drabbades av enorm förödelse och Kleveman skriver om slaget vid Lemberg i augusti år 1914 då en jättelik rysk armé ställdes mot en betydligt mindre habsburgsk. Den 2 september föll Lemberg i ryssarnas händer. Fyra år senare - i november 1918 utropade ukrainarna den ukrainska folkrepubliken här men det blev ett kortlivat scenario och näst i tur bland erövrarna var Polen och så följde några år av relativt lugn. Så kom nästa krig som inleddes med sovjetisk ockupation - barbarernas ankomst- säger de som var med om den tiden. Kleveman ägnar ett helt kapitel åt ryssarnas härjningar och alla de deportationer som Stalin igångsatte.
Det blev midsommar 1941. Tidigt i gryningen den 30 juni intogs Lemberg av tyska trupper och bara några veckor senare fylldes gatorna av lik - fyra tusen judar mördades i en stor pogrom. I Klevemans bok finns ett foto på en fjortonårig flicka som svårt misshandlad tas om hand av en äldre kvinna ( kanske hennes mor). Den bilden etsar sig fast och detta var början till Lembergs slutliga undergång, dödsfugan spelas upp. Så vandrar nu Kleveman i den stad som en gång var en blomstrande metropol, han vandrar bland de osynliga ruinerna och känner närvaron av alla de själar som aldrig kommer att få ro. Han citerar författaren Josef Wittlin" Ich erkenne die Schritte von Menschen, die längst aufgehört haben zu gehen. Es sind Schatten, deren Absätze auf den abgetretenen Platten des Bürgersteigs klappern.--- Tote spatzieren neben Lebendigen." Kleveman avslutar med att säga att i Lemberg gick det gamla Europa under och att Europas mitt blev till ett stort svart hål, ett glömskans hål. Det hålet har Lutz Kleveman gjort sitt bästa för att fylla. Historien om Lembergs undergång är grym och fasansfull men den måste berättas.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar