Fotograferingskonstens Balzac

Eugène Atget (1857-1927)

Under över trettio år drog han fram i Paris med sin tunga kamerautrustning och han tog foton som blev odödliga. Med sinne för det poetiska i det som andra inte kunde upptäcka blev han en magisk skildrare av livet på gatorna. Det finns en stor nostalgi i Atgets foton- han visste att den tid han dokumenterade snart skulle dö bort. Förändringarnas era hade redan börjat och de tekniska landvinningarna kom i rask takt. Nya tankar och idéer likaså.

Ett tungt arbete- lumpsamlarens.

Positivhalaren skänkte en stunds förströelse i den gråa och svåra vardagen.

Atgets skrivkammare

Om Eugène Atget läser jag i Philipp Bloms krönika "The Vertigo Years- Change and Culture in the West, 1900-1914.


He will be remembered as an urbanist historian, a genuine romanticist, a lover of Paris, a Balzac of the camera, from whose work we can weave a large tapestry of French civilization.

— Berenice Abbott