Så väl hon skriver, Mollie Panter-Downes. Jag läser hennes berättelser och iakttagelser från andra världskrigets England och kan inte annat än beundra "the English wit" för Mollie Panter-Downes visar sannerligen prov på gott om humor mitt i de svåra tiderna som engelsmännen tvingades genomleva. Under flera år fick de ensamma stå emot Hitlers och hans anhangs aldrig sinande expansionslusta.
Mollie Panter-Downes (1906-1997) debuterade som författare redan vid 16 års ålder och den boken blev dessutom en stor framgång. Under 1930-talet började hon skriva för tidningen the New Yorker - krönikor som hade titeln "Letter from London" och som publicerades varje vecka. På den tiden fanns det som bekant inga datorer och de cirka 1500 orden skulle varje vecka levereras till ett Western Union-kontor för telegrafisk överföring till andra sidan Atlanten. Då blev det en lång cykeltur till Waterloo Station för Mollie.
I
Good Evening Mrs Craven skriver Mollie Panter-Downes om olika företeelser och personer i krigets England. Ofta handlar det om hanteringen av evakuerade och allt besvär som man kan få när man ska hysa dem. (Man evakuerade även husdjur). Det blev brist på många varor och kupongernas tid kom.
Jag har speciellt fastnat för "Date with Romance" som visar att gammal kärlek visst kan rosta. Mrs Ramsay (som är i medelåldern) har stämt träff med Gerald Spalding (som hon har väntat hoppfullt på under fem års tid)- det blir inte alls som hon har tänkt sig. Gerald har träffat en ung och alldeles förtjusande kvinna, berättar han. Hela lunchträffen blir en enda monolog om den underbaras alla förtjänster. Mrs Ramsay blir inte glad och här ett citat:
"Monica can sit on her hair", said Gerald. " You never saw such stuff- naturally blond, too."
Mrs Ramsay, decided that she would find no difficulty in sitting on Monica's hair either if Monica's head were included, said that she would be running along now.
Mrs Ramsay tröstar sig med att Gerald ser smått för d-g ut och att han verkligen har förändrats till det sämre.
Fotot är lånat.
En annan berättelse som är mycket underhållande är den som handlar om en av alla dessa kvinnoklubbar, som förmodligen växte upp som svampar ur jorden under den här tiden. I "Battle of the Greeks" ska damerna sy och sticka till välgörande ändamål och den här gången tycker Mrs Ramsay att det är grekernas tur att få förmånen av att bära engelska pyjamas. Det blir massor av invändningar och en av dem är att pyjamas inte är ett plagg som används i Grekland (för där går alla män med kjol). "In the photographs they're always in little, short sort of petticoat affairs". Dessutom är ju grekerna "foreigners".
Nåväl, efter många om och men blir det produktion av pyjamas ändå för det kan ju vara kallt uppe i de grekiska bergen och soldaterna kan behöva lite värme när de nu ska ut och jaga iväg den där otäcke Mussolini. Mollie Panter-Downes kan sina tanter och hon slår ner på deras samtalsämnen och fördomar med bitsk humor.
Under läsningens gång kom jag att tänka på min mamma och hennes bästa väninna som satt och stickade knäskydd och halsdukar under kriget efter mönster från Kronprinsessans (Louise) Gåvokommitté för Neutralitetsvakten, "Vi skrattade så vi grät", sa mamma och hon tyckte väldigt synd om de soldater som skulle tvingas i det hon och väninnan hade stickat. (Stickningen antog jättelika proportioner tydligen och garnet var strävt och väldigt fult).
Mollie Panter-Downes böcker har getts ut av både Virago förlag och av Persephone Books. Tyvärr finns inga svenska översättningar.
Good Evening, Mrs Craven The Wartime Stories of Molle Panter-Downes , Persephone Books 1999 - och sedan tryckt i nya upplagor 2002, 2005, 2008 och 2009.
.JPG)
