Om snörmakare och andra "bortglömdheter"

Nu är jag en bra bit in i boken om Snörmakare Lekholm och hans familj från Kristianstad. Riktigt trevlig bok- författaren blandar humor med allvar på det där speciella sättet som får mig att tänka på både Hjalmar Bergman och lite grann också på Piraten. Jag tycker absolut att Gustaf Hellström ska upp från glömskans mörker (fast jag har sett att det finns ett Gustaf Hellström-sällskap så helt bortglömd är han naturligtvis inte).
-
Här är en scen som jag riktigt kan se (och höra) framför mig: (Den handlar om Anders Lekholm- militärmusiker): "Ibland, när oväsendet, skriket eller slagsmålet mellan barnskaran, till vilken farbror Anders under verkligt rekordartad tid blev fader, steg till alltför våldsamma proportioner, kunde han ingripa i egen hög person och bjuda tystnad. Det skedde på det sättet, att han beväpnade sig med sin stora bastuba, öppnade dörren till det rum, där oväsendet fördes, strök undan knävelbåren, satte instrumentet till munnen och bölade som en tjur. Så tog han åter instrumentet från munnen och sade: "Här ska va tyst!"
-
En annan bok som jag letat fram ur mina gömmor är "Mälarpirater" av Sigfrid Siwertz. Jag minns boken väl eftersom min pappa brukade läsa högt ur den för mig när jag var barn. (Han hade även "Tre män i en båt"av Jerome K Jerome och Bock i örtagård (Nilsson-Piraten) på sin högläsningslista. (Smörgåsbordet på Hotell Horn i Malmö tillhör väl en av svensk litteraturs mest kända skriftliga matorgier.....)