Året var 1937 och världen var på väg att sättas i brand. Att vara ung under den här tiden måste ha känts mycket oroligt. Det var inte bara den stora depressionen i början av 30-talet som kastade sin skugga över tillvaron under långeliga tider - det var också de där militanta skrikhalsarna som började ta mer och mer plats ute i Europa. Båda mina föräldrar hade starka minnen från de här åren- och de berättade om hotande arbetslöshet, rädsla för krig och fattigdom. Det var svåra tider för många och även om Sverige aldrig kom att delta i kriget var den ständiga oron där. Gnagande och obönhörlig.
Katherine Burdekin (1896-1963) var en engelsk författarinna som skrev under pseudonymen Murray Constantine. Redan år 1937 höjde hon sin röst mot fascismen på ett mycket speciellt sätt genom dystopin "Swastika Night". Hon förstod vad som var på gång- och hon övergav sin tro på att pacifismen skulle kunna lösa världsproblemen. Burdekin kom att föra sin egen kraftfulla kamp mot de krafter som hotade världsordningen.
"Swastika Night" kom ut år 1937 och den gavs ut igen under 80-talet. Det är som sagt en dystopi och vi befinner oss i 2600-talet. Världen är delad mellan nazister och japanskt herravälde. Hitler (som har blivit blond och stilig genom historieförfalskning) dyrkas som gud och det är männens värld. Kvinnorna har satts i koncentrationsläger och gör bara nytta som "avelskor". All historia har för övrigt skrivits om, språket är helt förvrängt och man får bara läsa propagandaböcker. (Likheterna med Orwell's 1984 är stora men "Swastika Night" kom ut tio år innan).
Under många år var Burdekin ganska bortglömd men så trycktes hennes böcker upp på nytt och mest känd har "Swastika Night" blivit. Någon svensk översättning har jag inte lyckats hitta men vill man läsa på engelska finns boken att få på en del nätantikvariat.
