Fotot är lånat och bron på bilden har ersatts av en ny (den går upp precis lika ofta under sommarsäsongen som den gamla)
Det gäller att planera sina åkturer mycket noga dessa dagar. Det är sol och semester och då lockar havet och stränderna. Bron över Falsterbokanalen går upp och ned med ganska stor frekvens och så blir det "stopp i vaskaröret" för att uttrycka det hela på skånska. En repris av Hjalmar Gullbergs dikt om klaffbron kan vara på sin plats denna soliga söndag.
Som lyftbron (1958)
-
Som lyftbron, medan klockor ger signalen
Som lyftbron, medan klockor ger signalen
till rast för motorfordon bakom fällda
bommar, går upp i vinkel mot kanalen
och alla fartrekord är avbeställda
i den trafik som för en stund har stannat:
på glänt har öppnats dörrar som blev smällda
igen och för de flesta finns ej annat
att göra än betrakta Bornholmsbåten
som glider fram så långsamt, så förbannat
långsamt i en till synes självbelåten
grandezza mellan stränder i förstening-
så sätter jag stopp för den tomma ståten
av rim som har fått löpa utan mening,
när du tyst nalkas mig för att begära
ett ögonblick av andrum och försening...
Så sjunker lyftbron. Levernet är nära.
-
Hjalmar Gullberg
(Någon Bornholmsbåt ser man inte längre men i stället massor av segelbåtar som i extra långsamt ("förbannat långsamt" mak tar sig genom broöppningen).
I bibliotekets magasin är det hyfsat svalt och Henry James "Porträtt av en dam" har fått en tillfällig bostad hemma hos mig. Nu ska jag läsa om Isabel Archer och försöka minnas TV-serien som gick för många år sedan nu (och samtidigt försöka glömma bort allt som har med klaffbroar att göra).
En gång flöt livet mera stilla här i staden. Rådhustorget i Skanör vid mitten av 1800-talet.
