Den första frågan jag ställer mig efter att ha läst den här romanen är varför i hela fridens namn den inte blivit översatt till svenska. För den som sett filmen "The Butcher Boy" och/eller läst boken (svensk titel "Slaktarpojken") kommer att nicka igenkännande och även om scenerna inte är fullt lika blodsprutande i den här berättelsen så är det bitvis ganska otäckt ändå.
Två män - två öden- och så möts de. Malachy och Raphael är födda under olika skeenden i Irlands historia men de har båda ett tungt bagage från barndomen att bära på. Bördorna kommer så småningom att bli övermäktiga.
Raphael växer upp i inbördeskrigets Irland och blir som barn vittne till hur hans älskade far blir mördad av Black and Tans. Malachys far dör också - men för egen hand och det hela är en mycket sorglig historia. Raphael blir en överpresterande ung man och han lyckas över förväntan med sin yrkeskarriär (lärare och rektor så småningom)- lugna år och framgångsrika år följer- äktenskap och harmoni. Men det vara inte för evigt- tiderna förändras och tyvärr kan inte Raphael anpassa sig till 1970-talet som omkullkastar så många värderingar även i det djupt religiösa Irland.
Malachy växer upp i detta 1970-tal och han lyckas också väl med sina studier (till lärare) , han möter sin stora kärlek Marion- allt är bara så skimrande underbart- men i kulisserna lurar tristessen.... och Malachy kan inte hantera sina elever- skolan blir en plåga för honom och rektorn där, en viss Raphael Bell, är inte särskilt förstående inför Malachys valhänta försök att skapa ordning i sin klass. Allt slutar i tragedi.
Malachys och Raphals världar krymper ihop, faller samman och båda männen hemfaller åt grubblerier och var och en av dem går in i sin egen mörka och skrämmande värld.
Mc Cabe har tecknat ett skickligt porträtt av ett Irland under en brytningstid och lika skickligt tecknar han Malachy och Raphael. Det är svart och humorn (jo, det finns humor i berättelsen också) är lika svart den.
Så här lyder inledningen (visst fastnar man direkt): " Boys and girls I hope you are all well. The story I have for you this morning is all about two teachers and the things they got up to in the days gone by. It begins in the year of Our Lord 1956 in a maternity hospital in Ireland when a wee fat chubby lad by the name of Malachy fell out of Cissie who was married to Packie Dudgeon the biggest bollocks in town."
Ett av kapitlen (oftast är kapitlen mycket korta och kärnfulla) har titeln "Patrick Kavanagh" och jag citerar:
"Patrick Kavanagh was a poet. He wrote about nature. One of his poems was, "If you ever go to Dublin town fol-dol-de-di-do". Or something like that. He wrote a lot of his poems along the banks of the Grand Canal, right where Malachy found himself sitting. When he died, Patrick wanted to be commemorated where there was water. That was why they built the concrete seat for him."
Sammanfattningsvis: "The Dead School" visade vara ännu en stor irländsk roman. Mycket, mycket läsvärd- jag rekommenderar varmt.
