Herbert Ernest Bates är en mycket läsvärd författare- hans roman "Jakarandaträdet" blev översatt till svenska år 1950. Jag har dock läst på engelska eftersom det är betydligt enklare att hitta Bates böcker på originalspråket. Omslaget är vackert och man skulle kunna tro att handlingen är romantisk men så är icke fallet.
Läsaren hamnar i stället i Burma år 1942 och kriget står för dörren. De japanska trupperna är på väg mot en liten engelsk bosättning och det hastar att ge sig iväg - fienden rör sig med stor snabbhet. Det är Paterson (han förestår en risplantage) som tar initiativet till flykten- och han är en kontroversiell person bland sina landsmän- inte bara för att han har avancerat i hierarkin trots sin unga ålder utan också för att han håller sig med en burmesisk älskarinna (hennes bror är anställd som uppassare).
Så sätter flyktkaravanen i gång och det blir en resa fylld av konflikter, småaktighet, "kolonialistbeteende" och tragik. Här kommer snart mycket att ställas på sin spets och den som anses som galen och dum visar sig vara precis tvärtom. Bates har skrivit en mycket spännande och samtidigt psykologiskt ingående (och otäck) skildring av människor som ställs inför stora prövningar och som inte (i flera fall) klarar av att hålla huvudet kallt och behålla det som kallas för sunt förnuft.
"Jakarandaträdet" är en roman väl värd att ge ut på nytt.
