Historiens öga

 Fotografen Mathew Brady (1822-1896)

Från slutet av 1830-talet och fram till 1860-talets mitt skulle en ny konstform börja etableras , sakta men säkert, nämligen fotokonsten. Louis Daguerre  har fått ta den största äran - och den 7 januari 1839 presenterade han sina alster för den Franska vetenskapsakademien. Han belönades med hederslegionen senare samma år.

År 1860 kom fotografiet att användas på allvar i politikens värld- Abraham Lincoln's presidentkampanj  blev på det sättet revolutionerande.

Lincoln's första vicepresident hette Hannibal Hamlin och här ovan är han avporträtterad i daguerrotypi. Mathew Brady var upphovet till bilden (det är okänt exakt hur gammalt fotot är).

Abraham Lincoln kom att intressera sig mycket för fotokonsten och han såg till att stödja utövarna så mycket han kunde. Lincoln hör till en av de mest fotograferade presidenterna.

Det amerikanska inbördeskriget kom att bli epokgörande för krigsfotokonsten (de första krigsfotograferna åstadkom historia under Krimkriget) Ovan ett foto från 1862 "Bron över Antietam Creek". Upphovsmannen var fotografen Alexander Gardner och han tog även foton från striderna som följde här i september månad detta år. Bilderna kom att sammanställas av Mathew Brady till en mycket omtalad utställning i New York- "The Dead of Antietam". Det var fruktansvärda vittnesmål som visades och besökarna fick se krigets fasor - soldaternas verklighet.

"The dead of the battle-field come up to us very rarely, even in dreams. We see the list in the morning paper at breakfast, but dismiss its recollection with the coffee.... We recognize the battle-field as a reality, but it stands as a remote one. It is a funeral next door: it attracts your attention, but it does not enlist your sympathy. But it is very different when the hearse stops at your own door and the corpse is carried over your own threshold.... Mr Brady has done something to bring to us the terrible reality and earnestness of the war. If he had not brought bodies and laid them in our door-yards and along our streets, he has done something very like it.

(New York Times, 1862)

De döda i Antietam. foto: Alexander Gardner (1862)

Fotografen Étienne Carjat

Étienne Carjat (1828-1906) var poet, journalist, karikatyrtecknare och kanske framför allt: fotograf.

Två av de mera kända porträtten som Carjat har lämnat åt eftervärlden är dels det ovan på poeten Arthur Rimbaud (taget år 1871)

dels det här mycket kända fotot på Charles Baudelaire.

Carjat blev så småningom ovän med Rimbaud (det kanske inte var så svårt) - under en middag attackerade Rimbaud honom med en värja och i ilskan efter denna incident förstörde Carjat så gott som alla de foton han hade tagit av den kände författaren.

Fotograf Mary Steen

 "Alt hos Mary Steen var kraftigt og energisk. Hun rystede på det löveagtige hoved og ville ikke have elev. Hun ville fraråde enhver at få atelier i Köbehhavn. Jeg gav mig til at beundre hendes store gruppebillede fra Fredensborg. "De som har hele hoffet. Går det da ikke Dem storartet?"
   Det svarede hun ikke på. Hun fortsatte: "Det er sjaeldent ens bestilling er så behagelig at man vil anbefale den til andre." (sid 57 "Byen erobret" av Agnes Henningsen (1943) och i nytryck av Gyldendal år 2000).

Mary Steen (1856-1939 -självporträtt ovan) var en av Danmarks mest kända fotografer på den här tiden och hon blev flitigt anlitad av hovet.

 Porträtt av Edvard Brandes

Mary Steen behärskade den svåra konsten att fotografera interiörer i en tid utan elektriskt ljus. Här har hon "plåtat" drottning Victoria och hennes yngsta dotter Beatrice.

Det var inget lätt arbete att vara fotograf i början av förra seklet- utbildningen var lång och det förväntades att man skulle gå i lära under en längre tid (ofta ett par år). Glasplåtarna som användes var sköra och retuschering var mycket viktigt att behärska till fullo. Bakgrunderna skulle vara passande och objektet skulle sitta absolut stilla och helst fångas på ett så fördelaktigt sätt som möjligt dessutom var utrustningen tung och klumpig.

Mary Steens råd att inte sätta upp ateljé i Köpenhamn var säkert gott- konkurrensen måste ha varit ganska mördande. Bäst då att hitta en mindre stad (men tillräckligt stor för ett rejält kundunderlag) och starta sin rörelse där.

Det var Mary Steen som uppmanade Agnes Henningsen att öppna en frisersalong men hon sa också: "De skal ikke röre ved hår. Det må de slet ikke. Det finder vi sagtens nogen til. De skal bare modtage i Deres mönstersalon. Slank. Sortklaedt. Selv mondaen."

Fotografen i Höganäs (och Mölle)

Foto: Peter P Lundh (1905) . Lundhs ateljé i Mölle med det berömda hotel Elfverson i bakgrunden.

Först och främst vill jag tacka Mrs Calloway (A Room of my own) för det fina boktipset "Vad gjorde farfar i Mölle?" . Nu har jag lånat hem boken från biblioteket i Vellinge.

"Vad gjorde farfar i Mölle" av Jan Olsheden och Stefan Olsson kom ut redan år 1967 på Norstedts förlag och den här boken håller än. Den kommer att bli odödlig, spår jag. Här kan man läsa om en av Skånes (och förmodligen Sveriges) mera kända fotografer- Peter P Lundh (1865-1943) och ta del av en enorm bildskatt från gamla tider.

HÄR en av mina favoritbilder- fotografen med katt (och dukat bord).

Många av Peter P Lundhs foton kan man numera beskåda på Höganäs museum och även fotografens kameror, förstoringsglas och kopieringsanordningar finns att se där. Peter P Lundh studerade fotograferingskonsten på många platser i Europa och i Sverige gick han i lära hos fotograf Rudolf Pettersson i Höganäs. Den första ateljén (i Skättekärr) öppnades år 1886. Sex år senare invigdes en större sådan i Höganäs och så småningom kom en tredje ateljé i Mölle.

I "Vad gjorde farfar i Mölle?" kan man också läsa lokala nyheter från den tid det begav sig. Här några exempel:

En Svea-velociped har af kronprinsessan Victoria skänkts till den italienska drottningen.

Möllebo stupad i Boerkriget. Enligt "Nationaltidens" korrespondent i Tretoria skulle bland de svenskar som kämpat på boernas sida, sjömannen Nils A. Johnsson, från Brunnby, hafva stupat. Johnsson är son till kapten Hans Johnsson i Mölle.

Lykttändartjensten och den numera förenade sysslan som sotare inom Höganäs municipalområde kungöres härmed till ansökan ledig.

Majsdrank finns att afhämta i Danhults ångbränneri.

Heinrich Kühn

Ett utsökt vackert kvinnoporträtt - en lek med skuggor och toner.

Heinrich Kühn (1866-1944) var en av fotograferingskonstens stora pionjärer. Han räknas som Österrikare (men han var född i Dresden) och han tillhörde den grupp som kallade sig för pictorialister.

Kühn experimenterade med olika tekniker och olika preparat- han var en föregångare vad gäller att få fram helt nya toner och färgskiftningar. Hans foton inspirerades av den impressionistiska stilen.

Här kan man se flera exempel på Kühns skicklighet bakom kameran (och i mörkrummet).

Fox Talbot och Daguerre

Om dem kan man läsa i boken "Capturing the Light" av Roger Watson och Helen Rappaport. Det handlar alltså om fotograferingskonstens historia.

Det var en kapplöpning, förstår jag, mellan engelske Fox Talbot (1800-1877) och franske Daguerre (1787-1851).

Den här bilden av ett fönster från Lacock Abbey år 1835 är framkallad från världens äldsta negativ. Bakom "kameran" stod Henry Fox Talbot.

Det första fotografiet som med en person på motivet. Boulevard du Temple i Paris. Fotot taget av Louis Daguerre (1838).

Både Talbot och Daguerre kom att få mycket stor betydelse för fotografiets utveckling. Jag ser fram emot att så småningom läsa om deras "kapplöpning" i "Capturing the Light".