Idag för 150 år sedan

4 mars 1861. Lincoln svär presidenteden. (foto från Wikipedia).

Den 4 mars 1861 var "inauguration day" - en klar, mild och vacker dag i Washington som på den här tiden inte var något särskilt stor stad (cirka 65 000 invånare). Lincoln hade mer eller mindre smugglats in i staden via järnväg från Springfield i Illinois- attentatsrisken ansågs mycket hög.

-

Strax efter klockan tolv på dagen anlände Lincoln med sin företrädare ,James Buchanan, till Capitolium- de gick genom en för tillfället byggd tunnel - konstruerad för att förhindra attentatsförsök och sedan upp på plattformen där Lincoln svor eden och höll sitt installationstal. Det var ett långt tal och jag återger bara de allra sista raderna:

-

" In your hands, my dissatisfied fellow-countrymen, and not in mine, is the momentous issue of the civil war. The Government will not assail you. You can have no conflict without being yourselves the aggressors. You have no oath registered in heaven to destroy the Government, while I shall have the most solemn one to preserve, protect and defend it. I am loath to close. We are not enemies, but friends. We must not be enemies. Though passion may have strained, it must not break our bonds of affection. The mystic cords of memory, stretching from every battlefield and patriot grave to every living heart and hearthstone all over this broad land, will yet swell the chorus of the Union when again touched, as surely they will be, by the better angels of our nature.

-

Men... "the better angels of our nature" fick inte sista ordet. Snart avlossades de första skotten i ett oerhört blodigt krig. Lincolns hela presidenttid kom att ägnas åt inbördeskriget.

-

Idag anses Lincoln vara den främste av alla amerikanska presidenter någonsin.

Från öst till väst

I rakt motsatt riktning - och så hamnar jag i den amerikanska västern. Wallace Stegner har skrivit- tillsammans med sin son Page. "The idea was to create a book about North America's human and natural history with a decidedly personal touch." Så långt västerut har jag själv aldrig färdats- men inspiration att resa dit har jag redan fått av min svärfar (nu borta sedan flera år)- han for varje sommar - och alltid var det västerut- till de fria vidderna. "Go west, girl" ,brukade han säga, "go west!". Wyoming och Montana var favoritstater.

-

Boken jag läser har titeln "American Places" och den handlar mycket om hur människorna och naturen har samverkat, hur de har skapat varandra (på gott och ont). "American Places" är också ett samarbete mellan far och son.

-

"We are a people of cultivators, scattered over an immense territory."

Lower Yellowstone Falls- Wyoming. (från Wikipedia).

Från min amerikanska hylla-

Från vänster "An Unfinished Life" av Robert Dallek (Dallek är professor i historia i Boston),
Brothers: The Hidden History of the Kennedy Years av David Talbot och Ted Sorensen's Counselor: A Life at the Edge of History (Sorensen gick bort år 2010- han var rådgivare till president Kennedy och skrev också de flesta av hans tal)-
Häftet längst fram är "Origins of the Cold War"- kuslig läsning som jag hade som kurslitteratur för många år sedan. (Arthur Schlesinger)

Booker T Washington

Booker Taliaferro Washington föddes i slaveri i Virginia år 1856 och kom att bli en av de största förgrundspersonerna i det "fria svarta Amerika". Efter emancipationen flyttade Booker med sin familj till West Virginia där han fick slita ont i salt- och kolgruvor innan han lyckades skaffa sig en utbildning på det då nybildade Hampton Institute (under stora uppoffringar). Booker T Washington grundade "The Tuskagee Institute" i Alabama och hjälpte många unga afro-amerikanska män och kvinnor att få utbildning för att förbättra sin siutation.
-
Jag läser nu hans självbiografiska "Up From Slavery"- en sällsynt begåvad och målmedveten ung mans historia. Det är också en skildring av den tidens USA- "the reconstruction years" och vad som följde efteråt. Booker T Washington skriver mycket fängslande och engagerande och hans idéer om hur utbildning ska ges (en blandning av teori och praktik) är fortfarande synnerligen aktuella. Jag har cirka hundra sidor kvar av boken men jag vågar mig ändå på att varmt rekommendera den- både för personen och för den blick vi får av den tidens verklighet.
-
Än en gång tack till Sanna på Och solen har sin gång för boktipset.

Howard Zinn och den amerikanska södern

Den amerikanske historikern och författaren Howard Zinn gick bort för ungefär ett år sedan. Efter sig har han lämnat en mängd böcker (allför få är översatta till svenska). Glädjande nog har delar av hans självbiografi kommit ut på Karneval förlag "Man kan inte vara neutral på ett tåg i rörelse". Den engelska versionen (det är den jag har läst) har undertiteln "A Personal History of Our Times".

-

Howard Zinn var son till fattiga invandrare från Österrike (far) och Ryssland (mor). Han växte upp i New York (Brooklyn). Som tonåring läste han författare som Upton Sinclair och Steinbeck- och greps av deras skildringar av de fattiga och lottlösa i samhället. Så kom det andra världskriget och Howard Zinn kände att han måste hjälpa till att slåss mot nazismen. Han tog värvning och blev bombflygare. När kriget var slut fick han möjlighet att studera vid universitetet via den s k "GI Bill"- och han utbildade sig till lärare.

-

I sin bok skriver han om sina år vid Spelman College i Atlanta, Georgia- det var där han sökte och fick tjänst år 1956. Spelman College var "a Negro College". Zinn skriver om hur svårt det var för honom och hans familj (hustru och två barn) att hitta någonstans att bo- när presumtiva hyresvärdar fick höra att hans arbetsplats var Spelman College drog de öronen åt sig- det var Zinns första smak av sydstatsmentaliteten. Så här skriver han:

-

" It was as if there was an unwritten, unspoken agreement between the white power structure of Atlanta and the administrations of the black colleges: We white folk will let you colored folk have your nice little college. You can educate your colored girls to service the Negro community, to become teachers and social workers, maybe even doctors and lawyers. We won't bother you. You can even have a few white faculty. At Christmas some of our white citizens may come to the Spelman campus to hear the famous Spelman choir. And in return, you will not interfere with our way of life."

-

Den första verkliga konfrontationen med söderns raslagar kom några månader senare när Zinn beslöt att ta med sina studenter till parlamentsbyggnaden i Atlanta- besöksbänkarna hade en avdelning för vita och en för färgade- detta struntade gruppen i och alla satt sig där de ville. Talmannen fick nästan hjärnblödning och skrek "You nigras get over to where you belong! We got segregation in the state of Georgia!"

-

Så började en kamp mot dessa orättfärdiga raslagar- det blev sit-ins, demontrationer, tal- och givetvis arresteringar en masse. Zinn arbetade oförtrutet vidare. SNCC (Student Nonviolent Coordinating Committee) och NAACP (National Association for the Advancement of Colored People) kom att få mycket stor betydelse för den framtida utvecklingen i de tre allra "värsta"

sydstaterna (Georgia, Alabama och Mississippi).

-

1963 - Selma, Alabama. Selma (mest känd för sin slavmarknad före inbördeskriget- och som en stad med många lynchingar under förra sekelskiftet) blev nu fokus för en rösträttskampanj. Zinn beskriver våldet och också hur den federala regeringen bara stod och "tittade på" utan att ingripa på något sätt.

-

1964: Hattiesburg Mississippi- Howard Zinn finns bland åhörarna i rättssalen när målet mot Robert Moses ska anhängiggöras. Domaren vill "segregera" rättssalen. Howard Zinn räcker upp handen och säger " Your honor , the Supreme Court of the United States has ruled that segregated seating in a courtroom is unconstitutional. Will you please abide by that ruling.?

(Zinn fick igenom sin begäran).

-

Så skriver han också om morden på de tre unga medborgarrättssförkämparna (Goodman, Schwerner och Chaney) i Nashoba County, Mississipi sommaren 1964. (Filmen "Mississippi Burning" beskriver dessa hemska händelser).

-

Howard Zinn var en passionerad man- en modig man och han inte bara skrev om historia han var med och skapade historia också. Jag minns så väl rapporteringarna från våldet i sydstaterna under 60-talet- det är 50 år sedan nu men det känns väldigt levande och otäckt nära ändå. Howard Zinn skriver med hjärta ,medkänsla och med kraft- framför allt kraft- om den här tiden. Jag kan varmt rekommendera den här boken till alla som vill veta "hur det egentligen var" - dessutom innehåller Zinns biografi ett mycket välskrivet kapitel om hans roll i protesterna mot Vietnam-kriget .

Amerikansk historia- Howard Zinn

Den 9 april 1865 gav General Lee upp striden-det amerikanska inbördeskriget var slut. På bilden skakar Sydstaternas Robert E. Lee hand med befälhavaren för "The Army of the Potomac"- Ulysses S. Grant- platsen är Appomattox Court House i Virginia.
-
Kriget förstörde i stort sett hela infrastrukturen i sydstaterna som inte hämtade sig från sviterna på mycket länge - såren sitter i ännu, skulle jag vilja påstå. Den svarta befolkningen blev fortsatt förtryckt och trots reformer på papperet var verkligheten en helt annan. Under 1950- och 60-talet skulle stridigheter blossa upp på nytt- nu i en helt annan form. Civil Rights Movement föddes .
-
Howard Zinn var en av eldsjälarna i denna rörelse och om detta skriver han i sin memoarbok "Man kan inte vara neutral på ett tåg i rörelse" (utgiven på Karneval förlag). Jag ska försöka få ihop ett par rader om denna intressanta man och hans starka engagemang för mänskliga rättigheter och "ickevåldslösningar" i morgon.
-
Phil Ochs sjöng om Alabama under denna tid:
-
You know Governor Wallace doesn't mean no harm
Can't you see he's got a lot of charm
He's protecting us Whites, both the rich and poor
Standing in the schoolhouse door
Crackin jokes, talking to Huntley/Brinkley,
serving jury duty,getting re-elected.
-------
You see, Alabama is a Sovereign State,
With sovereign dogs and sovereign hate
They stand for the Bible and the Constitution
They stand against Communist Revolution.
They say "Its Pinkoes like you that freed the slaves!"And they're right.

(Från Talking Birmingham Jam, Phil Ochs).

Den sårbara supermakten: Kennedyeran

Jag läser Erik Åsards bok "Den sårbara supermakten" om USA:s väg från John F Kennedy till Barack Obama. Åsard ställer bland annat frågan om USA är en supermakt på fallrepet- och i så fall- vilken stormakt kommer att ta USA:s plats.

-

Det här är en bok som man inte bör sträckläsa även om den är väldigt väl upplagd för detta- tydliga och väl avgränsade kapitel gör det lätt att följa historien som den berättas. Det finns 10 kapitel allt som allt- det första har rubriken "Kennedy, Johnson och Vietnamkriget".

-

De flesta i min generation minns exakt vad de gjorde den där fredagkvällen i november år 1963-Jag själv satt och slötittade på Aktuellt med den populäre nyhetsuppläsaren Sven Lindahl när meddelandet om ett attentat i Dallas kom. Några minuter senare uppgavs att president Kennedy blivit svårt skadad och att tillståndet var kritiskt. Mot slutet av sändningen kom så budskapet att president Kennedy avlidit. Det var svårt att ta in. Jag minns bara en stor uppgivenhet och att man visste att detta var slutet på en era.

-

Vill man veta mer om Kennedys liv finns det mängder av böcker men Åsard rekommenderar främst Robert Dalleks "An Unfinished Life: John F Kennedy 1917-1963". (Det är den boken som finns på bilden längst upp i mitt inlägg).

-

Kennedys största framgång under den korta presidentperioden var 1963 års provstoppsavtal som ingicks mellan USA, Sovjetunionen och Storbritannien. I avtalet förbjöds kärnvapenprov i atmosfären, på marken och under vattnet (dock inte under jorden).

-

Mycket i kapitlet handlar om Kennedys avsikter i Vietnam- det kan man bara spekulera i och allt tyder på att han inte hade bestämt sig för någon som helst handlingsplan innan han dog.

-

Åsard talar om Kennedymyten och nu citerar jag: " Väl så viktigt är att Kennedymyten i sig inrymmer de två delvis motstridiga grundervärderingar som utmärker USA:s nationella ideologi: individualism och strävan efter personlig lycka å ena sidan samt gemenskapskänsla och socialt engagemang å den andra. Historiskt har dessa värderingar existerat sida vid sida i ett slags permanent konkurrens"

-

Mot slutet av kapitlet konstateras att epoken Kennedy nu verkar ha kommit till vägs ände- Den siste Kennedybrodern, Edward, gick bort för ett år sedan och ingen i den yngre generationen verkar att vilja axla den berömda manteln.

-

Nästa del av kapitlet handlar om Lyndon B Johnson- mera om denne längre fram.

-

"Den sårbara supermakten" är utgiven på Historiska Media förlag.