Den första veckan i maj år 1863

General Joseph Hooker (sittande som nr två från höger) och hans stab. (1863).

Under sju dagar i maj år 1863 härjade det som skulle komma att gå till historien som "Slaget vid Chancellorsville". Här, i Spotsylvania county i Virginia möttes de två arméerna från norr och söder och det blev en stor seger för General Lees sydstatstrupper.

General Robert E Lee

Det amerikanska inbördeskriget ekar genom historien än i dag- och år 1863 kom att bli ett stort, synnerligen blodigt och avgörande år i den här konflikten. Den stora segern för Lee vid Chancellorsville kom att ge honom ett enormt självförtroende- nu stod han på toppen av sin generalskarriär och han funderade på nästa drag- ett drag som han planerade skulle göra slut på kriget en gång för alla.

Abraham Lincoln hade stora svårigheter- han kunde inte hitta den militäre ledare han behövde för att vinna kriget. Joseph Hooker hade ersatt Ambrose Burnside efter katastrofen vid Fredricksburg och trots Hookers försäkranden om att- " My plans are perfect. May God have mercy on General Lee for I will have none" (något som Lincoln fnös åt och svarade på med en känd sentens " The hen is the wisest of all the animal creation because she never cackles until the egg has been laid"- blev slaget vid Chancellorsville ändå till ett svidande nederlag för nordstaterna.

I juli samma år skulle detta krigs ödestimma slå men det skriver jag mera om en annan gång.

Militärhistoria är inte var mans eller kvinnas intresse men Abraham Lincolns vältalighet är värd att studera. Det kan man göra (till exempel) i Penguin books utgåva "The Portable Abraham Lincoln".

Året var 1863

---- "And by virtue of the power, and for the purpose aforesaid, I do order and declare that all persons held as slaves within said designated States, and parts of States, are, and henceforward shall be free; and that the Executive government of the United States, including the military and naval authorities thereof, will recognize and maintain the freedom of said persons.

 And I hereby enjoin upon the people so declared to be free to abstain from all violence, unless in necessary self-defence; and I recommend to them that, in all cases when allowed, they labor faithfully for reasonable wages.

And I further declare and make known, that such persons of suitable condition, will be received into the armed service of the United States to garrison forts, positions, stations, and other places, and to man vessels of all sorts in said service. "

 

Den första januari år 1863 tillkännagav Abraham Lincoln sin "Proclamation of Emancipation"- han bestämde att alla slavar skulle från och med nu vara fria.

 

I dagarna har filmen "Lincoln" premiär på många svenska biografer och i den ska mycket av handlingen kretsa kring Lincolns arbete med emancipationsproklamationen.

 

 

 1863 kom för övrigt att bli ett år fyllt av dramatiska händelser i USA. Under tre dagar i juli kämpade de båda arméerna (konfederationen och unionen) på ett slagfält (i Pennsylvania) som sedan skulle gå till historien som ett av de allra mest blodbestänkta- Gettysburg.

 

Stormningen av Fort Wagner

 

Robert Gould Shaw

 

Några dagar senare stormade 54th Massachusetts Volunteer Infantry Fort Wagner i South Carolina. "54:e" var ett av de första regementena med enbart afro-amerikanska soldater- överste Robert Gould Shaw ledde attacken och han stupade tillsammans med hundratals andra. General Johnson Hagood från konfederationen vägrade att återlämna Goulds kropp till föräldrarna och sa: "had he been in command of white troops, I should have given him an honorable burial; as it is, I shall bury him in the common trench with the negroes that fell with him."

 

 

"We would not have his body removed from where it lies surrounded by his brave and devoted soldiers....We can imagine no holier place than that in which he lies, among his brave and devoted followers, nor wish for him better company. " Det blev svaret från Robert Gould Shaws far- Frank Shaw.

 

 

 

Sergeant William Harvey Carney tilldelades Medal of Honor för sina insatser vid Fort Wagner.

 

'Twas the Blue against the Gray, Boys,

And he said to all around,

"I've only done my duty boys,

The old Flag never touch'd the ground.

"I've only done my duty boys,"

He said to all around,

"I've only done my duty boys,

It never touched the ground.

 

"As our forces retire, Sergeant Carney, who has kept the colors of his regiment flying upon the parapet of Wagner during the entire conflict, is seen creeping along on one knee, still holding up the flag, and only yielding its sacred trust upon finding an officer of his regiment. As he enter the field-hospital, where his wounded comrades are being brought in, they cheer him and the colors. Though nearly exhausted with the loss of blood, he says, "Boys, the old flag never touched the ground."

 

Länkar på kedjan

Abraham Lincolns begravning 1865

Bernard O'Donoghue (f. 1945) är en irländsk poet från County Cork- numera är han bosatt i England. I min hand just nu en av hans diktsamlingar: Farmers Cross- och just den här dikten med titeln "History", tycker jag är väldigt tankeväckande.

Magie Din Beag, aged four in 1865,
was lifted on to her father's shoulders
at Abraham Lincoln's funeral.
Her father said to her: ' Never forget
that you were at Abraham Lincoln's funeral!"
He said it at the time, she told me, and again
at intervals throughout the rest of his life.
She told it to me in 1956
when I was ten, and said: Never forget
that you once knew an old woman
who had been at Abraham Lincoln's funeral
when she was four.' Fifty years ago now;
so what I say to you is this: never forget
that you once read something by someone
who said they had known when they were young
someone who said their father told them
they had been to Abraham Lincoln's funeral.

Och jag, jag tänker på min farmor som så ofta berättade att "jag har blivit kysst av Gustaf Fröding". (Farmor var vid tillfället bara elva år gammal). (Jodå, jag har alla Frödings diktsamlingar i vackert inbundna band och nog känner jag lite speciellt för just honom....).

Idag för 150 år sedan

4 mars 1861. Lincoln svär presidenteden. (foto från Wikipedia).

Den 4 mars 1861 var "inauguration day" - en klar, mild och vacker dag i Washington som på den här tiden inte var något särskilt stor stad (cirka 65 000 invånare). Lincoln hade mer eller mindre smugglats in i staden via järnväg från Springfield i Illinois- attentatsrisken ansågs mycket hög.

-

Strax efter klockan tolv på dagen anlände Lincoln med sin företrädare ,James Buchanan, till Capitolium- de gick genom en för tillfället byggd tunnel - konstruerad för att förhindra attentatsförsök och sedan upp på plattformen där Lincoln svor eden och höll sitt installationstal. Det var ett långt tal och jag återger bara de allra sista raderna:

-

" In your hands, my dissatisfied fellow-countrymen, and not in mine, is the momentous issue of the civil war. The Government will not assail you. You can have no conflict without being yourselves the aggressors. You have no oath registered in heaven to destroy the Government, while I shall have the most solemn one to preserve, protect and defend it. I am loath to close. We are not enemies, but friends. We must not be enemies. Though passion may have strained, it must not break our bonds of affection. The mystic cords of memory, stretching from every battlefield and patriot grave to every living heart and hearthstone all over this broad land, will yet swell the chorus of the Union when again touched, as surely they will be, by the better angels of our nature.

-

Men... "the better angels of our nature" fick inte sista ordet. Snart avlossades de första skotten i ett oerhört blodigt krig. Lincolns hela presidenttid kom att ägnas åt inbördeskriget.

-

Idag anses Lincoln vara den främste av alla amerikanska presidenter någonsin.

Abraham Lincoln och Walt Whitman

Idag för 200 år sedan föddes Abraham Lincoln.

Walt Whitman är en av många som odödliggjort honom i sin diktsamling "Leaves of Grass"

(Memoires of President Lincoln)

O Captain! My Captain!

O Captain! my Captain! our fearful trip is done,

The ship has weather'd every rack, the prize we sought

is won,

The port is near, the bells I hear, the people all exulting,

While follow eyes the steady keel, the vessel grim and daring;

But O heart! heart! heart!

O the bleeding drops of red,

Where on the deck my Captain lies,

Fallen cold and dead.