Visar inlägg med etikett Japansk litteratur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Japansk litteratur. Visa alla inlägg

måndag 5 januari 2015

Till skuggornas lov


Fujis skugga fyller upp molnen. Foto: Roger McLassus.


Junichirō Tanizaki var en japansk författare (1886-1965) och han skrev ofta om mötet och kontrasten mellan det västerländska och det japanska.  Många av hans böcker har blivit översatta till engelska och några också till svenska.

Den här essayen lockar mig- mycket i den sägs bygga på "wabi-sabi" en japansk världsåskådning som fokuserar på att vår tillvaro är obeständig- övergående.

"Det är ett begrepp som härrör från det buddhistiska förfäktandet av tillvarons tre kännetecken (三法印 sanbōin?):
  • icke-permanens
  • lidande eller otillfredsställelse
  • icke-själv "
(Källa: Wikipedia).

Dennis Jörnmark Callstam har skrivit mera om essayen i tidningen Kulturen.

Förlaget Ellerströms har gett ut. (2013).

söndag 7 september 2014

"It's always the woman who dies"


Izanami och Izatagi skapar världen enligt japansk mytologi. (tavlan gjord av Eitaku Kobayashi)

Så har jag läst ut Natsuo Kirinos bidrag till Canongates mytserie. På japanska kom boken ut år 2008 och det dröjde sedan fem år till dess att man kunde läsa den engelska översättningen. Jag vet inte om det blir någon svensk version.

"The Goddess Chronicle" handlar om svek, förtryck och hämnd. På den lilla ön Umihebi (som ligger sydöst om Yamato (Japan)) lever den femåriga Namima tillsammans med sina föräldrar och sin ett år äldre syster Kamikuu.  Det dröjer inte länge förrän de båda systrarna måste gå skilda vägar- och det visar sig att Kamikuu   har utsetts till att bli det nya oraklet. Namimas roll blir en helt annan- hon blir först den tjänande anden som måste bära de läckraste maträtter till sin syster som ska gödas och vårdas så att hon så småningom- i sin tur- kan föda nya döttrar (och en av dem ska sedan utses till nytt orakel- allt i en enda lång kedja). Namima får också sedan axla den stora bördan av att bli "mörkrets prästinna"- hon ska vaka över de döda så att de hittar rätt väg in i dödsriket.

Allt hade kunnat fortsätta i lugna fotspår om inte Namima varit rebellisk (och nyfiken) till sin natur- Kärleken kommer också in i hennes liv i form av Mahito- men så går allt överstyr. En flykt, ett barn  föds och så blir Namima förådd och mördad och hamnar hos gudinnan Izanami i dödsriket.

Natsuo Kirino dukar upp en stark berättelse om liv och död- om ljus och mörker och framför allt om kvinnors utsatthet. "It's always the woman who dies", säger gudinnan och hon vet vad hon talar om. Den stora behållningen med romanen är just beskrivningen av kvinnornas liv- så må de vara gudinnor eller helt vanliga dödliga- de griper tag. Möjligen (jag håller med Tan Twan Eng som recenserat boken för the Guardian) kunde boken ha kortats ner något för historien om guden Izanakis många vedermödor blir aningen långrandiga och där spretar det lite i framställningen, tycker även jag.

Summa summarum: en mycket läsvärd historia om kvinnors lott och kvinnors öden skriven på ett vackert och spännande vis.



fredag 22 februari 2013

Kvinnors liv- kvinnors tankar: The Favorites av Mary Yukari Waters





Under månaden som snart har gått har jag läst en del japanskt. Någonstans hittade jag ett tips om Mary Yukari Waters böcker (hon har hittills skrivit två). Mary Yukari Waters (f. 1965 i Kyoto) kom som nioåring till USA (hennes far var amerikan hennes mor från Japan) och hon har varit bosatt där sedan dess men hon har givetvis haft med sig Japan under hela sin uppväxt.

År 2003 kom Waters första bok ut, en novellsamling (och den finns i svensk översättning "Kvällens lagar", Forum förlag, 2003 ) romanen "The Favorites" är från 2009 och jag hoppas att även den ska bli översatt till vårt språk. Det är nämligen en mycket bra bok.

Här träder vi in i kvinnornas värld och hela handlingen är förlagd till staden Kyoto med början någon gång på 1970-talet då bokens jag, Sarah Rexford, är 9 år gammal. Sarah är på besök (tillsammans med sin mamma Yoko) hos mormor och morfar i Ueno (en stadsdel i Kyoto). För Sarah är allt först lite nytt men hon kommer snabbt in i den nya omgivningen.

Det här är en bok som handlar om relationer och då främst relationer mellan kvinnor av olika generationer. Det som händer av vikt händer under ytan- subtilt fångat av författarinnan som leder oss med varsam hand genom både dåtid och nutid för att vi ska kunna förstå de här kvinnorna. Ingen döms, ingen svartmålas och ingen glorifieras- det är mycket balanserat och verkligt vackert skildrat.

Det andra världskriget skapade ett stort lidande för civilbefolkningen (så är det alltid- politiker och generaler bestämmer- de små människorna får betala) och familjen Kobayashi är inget undantag. Sarahs mormor stod plötsligt som änka med en liten dotter på tre år och ett barn på väg. I en sådan situation är det lätt att fatta beslut som man kanske senare kommer att ångra.

Om mödrar och döttrar- om kärlek och oförsonlighet- om tystnad som gnager hål i själen- om en familj med många oupplösta knutar... så kan man i korthet beskriva handlingen. Boken är också fylld av japanskt liv, mat och traditioner - för en icke initierad som jag själv ger detta en extra bonus till berättelsen.

Boken slutar i sorg men det är en sorg som ger hopp och det är en sorg som också för med sig försoning. "The Favorites" är en bok som ger så väldigt mycket - en bok jag kommer att bära med mig länge. Den sprider ett alldeles speciellt ljus.

torsdag 7 februari 2013

Nyfiken på: Taichi Yamada

Främlingar

Skräck är väl egentligen inte min favoritgenre men just när det gäller den japanska varianten är jag betydligt mera intresserad.

"Taichi Yamada är en av Japans mest välrenommerade författare. Han har skrivit flera dramer för tv och ett tiotal romaner. Med romanen ”Strangers” introducerades han i England, och tilldelades dessutom det prestigefyllda Shugoropriset. Det går till en författare som skrivit en roman som bäst visar förståelse för mänskligheten." (citat Heidi von Born, i en artikel i Svenska Dagbladet 28 november 2009).

Det här är den hittills enda boken av Taichi Yamada som finns i svensk översättning men om man vill läsa på engelska kan man också hitta hans "In Search of a Distant Voice"- även den ganska skräckfylld om jag har fötstått det rätt. Jag tror och känner som Heidi von Born- att japansk skräck är "oväntad, konstnärlig och gåtfull" Den går inte att jämföra med det vi normalt sett brukar bli matade med (främst då från det stora landet i väster).

Jo, jag lägger "Främlingar" till listan i min egen japanska utmaning. Hela Heidi von Borns recension kan man läsa HÄR.

söndag 3 februari 2013

De unga älskande i den gamla kejsarstaden



.".... för hans berättarkonst, som med fin känsla uttrycker japanskt väsen i dess egenart." Yasunari Kawabata (1899-1972) tilldelades Nobelpriset i litteratur år 1968. Jag minns mycket väl den äldre och spröde mannen i sin traditionella japanska dräkt.

Kawabata kom från Osaka där hans far var läkare ( han skrev också dikter på fritiden- även modern var litterärt intresserad). Tragiskt nog dog båda föräldrarna när Kawabata var bara fyra år gammal och han uppfostrades av sin morfar som ett mycket ensamt barn.

Tidigt drogs Yasunari Kawabata till litteraturens värld och han gjorde sin debut med noveller - men så kom det andra världskriget och hans röst tystnade temporärt. År 1947 gavs hans roman Yukiguni (Snöns rike) ut och sedan följde flera böcker .

"Kyoto eller de unga älskande i den gamla kejsarstaden" trycktes först upp som följetong i en av Japans största dagstidningar och den kom i bokform år 1962. Just den boken blev en av Kawabatas allra största framgångar. Jag hittade ett exemplar av den djupt inne i bibliotekets magasin och nu har jag läst.

Det är en vemodig och mycket vacker berättelse om natur, längtan och drömmar och den sparsmakade stilen påminner om poesi. I nio kapitel som alla har årstidsbundna titlar "Vårblommor", "Gionfesten", "Höstfärger" etc får vi möta den unga Chiëko och hennes värld. Chiëko har adopterats av en rik klädeshandlare och hans hustru och vi får veta att hon är ett hittebarn. Nu undrar hon var hon har sina rötter- var hon kommer ifrån- och svaret på gåtan ska också uppenbara sig under sidornas gång. Språket är så gnistrande vackert och personerna tecknas så känsligt och insiktsfullt att man glömmer både tid och rum och bara sjunker in i den här så annorlunda världen.

" Chiëko såg att violerna på den gamla lönnens stam hade slagit ut. "Å, de blommar i år också!" tänkte hon och hälsade därmed den milda våren.----- Plantorna växte på ungefär en fotsbredds avstånd från varandra. När Chiëko hade kommit upp i tonåren tänkte hon ofta: "Jag undrar om violerna kan finna vägen till varandra? Om de känner varandra?" Men vad innebär "finna vägen" eller "känna varandra" för violer!"

"Under tiden hade den närmaste åsen förlorat konturerna i den täta dimman. Naturligtvis var detta inte samma slags dimma som på våren, och himlen såg också annorlunda ut. Var inte denna stämning typisk för Kyoto? Marken var också redan fuktig. Snart hade alla bergen försvunnit i ett ljusgrått töcken och höljts i dimma. Töcknet kom drivande ner i ravinen i täta moln blandade med vita flingor. Det började hagla."

(Översättning (från tyska språket) av Vanja Lantz). Bonniers förlag. 1968.

The Old Capital

fredag 1 februari 2013

Konsten att läsa japanska författare

Revenge

Är tyvärr också lika med konsten att hitta översättningar på "rätt" språk. Det är inte alltid så lätt. Nu har jag letat och sökt och lagt pannan i djupa veck för det finns så många namn att fundera på och så förhållandevis få översättningar att få tag på.

"Revenge" är en nyutkommen novellsamling av Yoko Ogawa - och jag tror att den möjligen kan komma i svensk översättning eftersom Ogawa ju blivit etablerad för svensk läsarpublik med "En gåtfull vänskap". Det finns en del tidigare böcker av Ogawa som jag också blir intresserad av- men då blir det läsning på engelska.

Shusaku Endo (1923-1996) har skrivit flera böcker som översatts till både svenska och engelska (bland annat). Han var nog påtänkt för Nobelpriset en gång men det blev Kenzaburo Oe som knep det i stället. Endos berättarstil har liknats vid Graham Greenes. Jag blir väldigt nyfiken på hans författarskap....

Yu Miri  (f. 1968) skriver på japanska men han är koreansk medborgare. På svenska finns "Fullt hus" (2001).

Taichi Yamada (f. 1934) är kanske mest känd för sina TV-prouduktioner men han har också skrivit romaner. En av dem är översatt till svenska "Främlingar" (2009).



Jiro Asada (f. 1951) - jag har bara lyckats hitta den här romanen i engelsk översättning- men det kanske finns flera. Boken blev filmad.

Jag fortsätter letandet.....

söndag 27 januari 2013

Kärlek och ensamhet i Japan: The Briefcase av Hiromi Kawakami




Hiromi Kawakami (f. 1958) är en japansk författarinna. Flerfaldigt prisbelönad och översatt till flera språk (dock inte till svenska).

Jag har läst hennes roman "The briefcase", en bitterljuv kärlekshistoria och också en historia om ensamhet och längtan.

Tsukiko är en medelålders kvinna som lever ensam, arbetar på kontor och har ett mycket alldagligt liv. Hennes dagar ser i stort sett likadana ut. Så, en dag, när Tsukiko äter middag på en bar i närheten av hemstadens järnvägsstation stöter hon på en bekant-

" His full name was Mr. Harutsuna Matsumoto, but I called him "Sensei". Not "Mr. or "Sir", just "Sensei"."

"Sensei" har varit Tsukikos lärare (i japanska språket) en gång för länge sedan- så träffar hon honom igen, nu efter så många år. Mötet ger upphov till en rad träffar och många middagar- de båda knyter an till varandra på ett alldeles särskilt sätt och så växlar årstiderna och med dem menyerna (man får en väldigt intressant inblick i olika (och som jag tror) och årstidsbundna maträtter.

"Sensei" och Tsukiko är båda ensamma själar som trots åldersskillnaden har mycket gemensamt. Långsamt, långsamt växer kärleken fram- men den bara anas- och den kommer aldrig riktigt till sin fullbordan heller. Den här berättelsen är mycket lågmäld och den tecknas i ljusa pasteller även om också vemodets grå slöjor omramar allt.

I korta kapitel med talande rubriker för Kawakami romanen framåt i handlingen- hon målar så fint och så känslosamt- och jag är helt betagen av hennes sätt att berätta. Det är i mångt och mycket också en lektion i "carpe diem" som vi får ta del av. Ta vara på ögonblicken för vem vet vad morgondagen har i sitt sköte. Ungefär så. Bokens slutrader (som jag inte tänker avslöja) är en uppvisning i vacker och poetisk prosa- och jag blir tårögd.

En dikt av Seihaku Irako (den kan man också läsa i boken):

In loneliness I have drifted this long way, alone.
My torn and shabby robe could not keep out the cold.
And tonight the sky was so clear
it made my heard ache all the more.

En vacker, sorglig och tänkvärd berättelse som stannar kvar långt efter det att man läst ut.

fredag 22 juni 2012

Japanskt


Watch birth and death:
The lotus has already
Opened its flower.
Natsume Soseki (översättning: Soiku Shigematsu)

På mitt läsbord just nu (och snart utläst) "Kokoro" - av Natsume Soseki.




fredag 1 juni 2012

Mera japanskt


Junichirō Tanizaki (1886-1965) är ännu en japansk författare som jag skulle vilja stifta bekantskap med. Ett par av hans verk har faktiskt översatts till svenska bland andra "Somliga tycker om nässlor" (1955) som också har getts ut på engelska i serien Vintage Classics.


Romanen som är på bara 160 sidor kom ut första gången år 1929 men har ett nog så aktuellt ämne- ett olyckligt äktenskap och brytningstiden mellan gammalt och nytt.

Tanizaki skrev gärna om mötet mellan öst och väst och då speciellt med nedslag i det omvälvande 1900-talet. "Complex, ironic, demure" är tre ord som beskriver hans författarskap. Flera av hans böcker har filmatiserats och många av dem har översatts till engelska.

Juni- och nya läsutmaningar

Fumiko Enchi (1905-1986)

Min bok-önskelista behöver fyllas på- ett mycket trevligt arbete för övrigt. Idag har jag hittat två böcker som jag vet att jag absolut måste skaffa (och jag tror mig ha läst en av dem förut men det gör ingenting).

Fumiko Enchi var en av de allra mest högaktade författarna i Japan under 1900-talet och två av hennes böcker har blivit översatta till svenska "Kvinnomasker" (1984, Alba förlag) och "År av väntan" (1985)- dessa två finns bara på biblioteken/antikvariaten idag men om man vill läsa på engelska finns det färska och vackra pocketutgåvor.

  • Kaze no gotoki kotoba (The Words like the Wind, 1939)
  • Ten no sachi, umi no sachi (The Treasures of Heaven and Sea, 1940)
  • Shunju (Spring and Autumn, 1943)
  • Onna Zaka (The Waiting Years, 1949–1957), English translation by John Bester
  • Onna Men (Masks, 1958), English translation by Juliet Winters Carpenter
  • Nama miko monogatari (A Tale of False Fortunes, 1965), English translation by Roger Kent Thomas.
  • Saimu (Growing Fog, 1976)

  • lördag 12 maj 2012

    En klassiker


    Lyran utmanar till läsning av klassiker i sommar. Jag hade gärna följt med på den resan men jag är rädd att det bara blir pannkaka för egen del. Sommaren brukar försvinna i en hägring och det blir ofta inte lika mycket läst som jag hade planerat.

    Boken på bilden skulle jag dock mycket gärna vilja läsa- det är en japansk klassiker och den skrevs år 1905. Det ska finnas en svensk översättning. Lättast är nog att skaffa den engelska versionen och det tänker jag göra, snart. "I am a Cat" är en satirisk roman som har handlingen förlagd till Japan under den tid som kallas för "Meijiperioden".


    Författaren- Natsume Soseki (1867-1916) har skrivit fler böcker som översatts till svenska- bland annat "Kokoro" och den finns fortfarande att få tag på via nätbokhandeln. Pontes heter förlaget som har gett ut (1996). Natsume är också känd för sina haikus (även de finns i svensk översättning -"Jag minns gräshopporna" går att köpa fortfarande och har getts ut på förlaget "Bambulunden".)