"It's always the woman who dies"

Izanami och Izatagi skapar världen enligt japansk mytologi. (tavlan gjord av Eitaku Kobayashi)

Så har jag läst ut Natsuo Kirinos bidrag till Canongates mytserie. På japanska kom boken ut år 2008 och det dröjde sedan fem år till dess att man kunde läsa den engelska översättningen. Jag vet inte om det blir någon svensk version.

"The Goddess Chronicle" handlar om svek, förtryck och hämnd. På den lilla ön Umihebi (som ligger sydöst om Yamato (Japan)) lever den femåriga Namima tillsammans med sina föräldrar och sin ett år äldre syster Kamikuu.  Det dröjer inte länge förrän de båda systrarna måste gå skilda vägar- och det visar sig att Kamikuu   har utsetts till att bli det nya oraklet. Namimas roll blir en helt annan- hon blir först den tjänande anden som måste bära de läckraste maträtter till sin syster som ska gödas och vårdas så att hon så småningom- i sin tur- kan föda nya döttrar (och en av dem ska sedan utses till nytt orakel- allt i en enda lång kedja). Namima får också sedan axla den stora bördan av att bli "mörkrets prästinna"- hon ska vaka över de döda så att de hittar rätt väg in i dödsriket.

Allt hade kunnat fortsätta i lugna fotspår om inte Namima varit rebellisk (och nyfiken) till sin natur- Kärleken kommer också in i hennes liv i form av Mahito- men så går allt överstyr. En flykt, ett barn  föds och så blir Namima förådd och mördad och hamnar hos gudinnan Izanami i dödsriket.

Natsuo Kirino dukar upp en stark berättelse om liv och död- om ljus och mörker och framför allt om kvinnors utsatthet. "It's always the woman who dies", säger gudinnan och hon vet vad hon talar om. Den stora behållningen med romanen är just beskrivningen av kvinnornas liv- så må de vara gudinnor eller helt vanliga dödliga- de griper tag. Möjligen (jag håller med Tan Twan Eng som recenserat boken för the Guardian) kunde boken ha kortats ner något för historien om guden Izanakis många vedermödor blir aningen långrandiga och där spretar det lite i framställningen, tycker även jag.

Summa summarum: en mycket läsvärd historia om kvinnors lott och kvinnors öden skriven på ett vackert och spännande vis.

Det senaste i mytserien

Jodå, serien lever än även om inte så högönsklig välmåga som man kunde hoppas. Igår fick jag den i min hand, Natsuo Kirinos roman och bidrag , "The Goddess Chronicle" . På originalspråket kom boken ut år 2008 och sedan har det tagit ett antal år att få en översättning till engelska och kan man hoppas på en svensk version?

Natsuo Kirino är annars mest känd för sina psykologiska thrillers- en av dem (en enda en) har blivit klädd i svensk språkdräkt och då med titeln "Fri" (För övrigt en av de allra första böcker jag skrev om här på bloggen). För "Fri" (eller "Out" som den kom att heta på engelska) tilldelades Natsuo Kirino "Grand Prix for Crime Fiction" och hon var en av finalisterna för Edgarpriset (2004).

Övriga titlar (i engelsk översättning) : Grotesque, Real World, What Remains och In.

I "The Goddess Chronicle" tar sig författarinnan an myten om Japans skapelse- och det är kvinnor som har huvudrollen i romanen. (Jag har tittat lite på de första sidorna och konstaterar att det kommer att bli svårt att slita sig från den här godbiten.)

Under veckan har jag läst Margaret Atwoods mytbidrag "Penelopiaden"- den har ju några år på nacken och därför har den också blivit flitigt recenserad- jag konstaterar att Atwood (som vanligt) skriver mycket väl och jag tycker att temat är originellt (Penelopes tjänsteflickors sorgliga öde).  Vill man läsa en annan bok om Odysseus och Penelope kan jag varmt rekommendera Eyvind Johnsons "Strändernas svall".

Mytserien

Mytserien initierades av Canongate Books (ett oberoende förlag) och fick spridning över en stor del av världen. Året var 2005 och sedan fortsatte det undan för undan. Numera går det mera långsamt, som det verkar men från Japan har nyligen kommit (2013) "The Goddess Chronicle" av Natsuo Kirino . Den skriver jag genast upp på min "vill- läsa- lista." Det handlar om två systrar som växer upp på en tårdroppsformad ö.

Tio av böckerna i mytserien har hittills blivit översatta till svenska och här finns författare som Jeanette Winterson, Dubravka Ugresic och Margaret Atwood representerade.

Totalt har arton böcker (romaner och essäsamlingar) getts ut och jag är speciellt nyfiken på Ann Byatt's "Ragnarök: the End of the Gods, och Salley Vickers "Where Three Roads Meet".

Här är  hela listan- den engelska versionen.