Målningen ovan lär föreställa Alphonsnie Plessis (Marie Duplessis) som kom att inspirera Alexandre Dumas (den yngre) till att skriva Kameliadamen.
Det damp ner ett par böcker i min brevlåda idag och ett par av dem handlar om Frankrike under senare hälften av 1800-talet. Jag satte först ögonen i Virginia Roundings "Grandes Horizontales" som handlar om fyra så kallade demimonder i 1800-talets Paris.
Den mest kända av dessa damer är säkert just Marie Duplessis (1824- 1847). Det är precis som man kan förvänta sig- mycket sorglig läsning. Alphonsine (senare Marie) kom från en liten by i Normandie och när hon var bara sex år gammal dog hennes mor- pappan var en riktig skitstövel (rent ut sagt). Alphonsine fick slita hårt och började sin yrkeskarriär som så kallad blanchisseuse (tvätterska av lite högre rang)- pappan mer eller mindre sålde henne sedan till en äldre man, en herr Plantier. Då var Alphonsine bara fjorton år gammal. Så började de olika turerna i hennes korta liv- ett tag arbetade hon hos en sömmerska men sedan kom männen åter in i hennes liv. Hon bytte också namn till Marie Duplessis.
Redan tidigt drabbades hon av TBC och trots många kurer och många olika "mirakelmediciner" bröts hon ner av sjukdomen och dog bara nyss fyllda tjugotre år. Hon ligger begraven på kyrkogården i Montmartre.
Pauvre fille ! on m’a dit qu’à votre heure dernière,
Un seul homme était là pour vous fermer les yeux,
Et que, sur le chemin qui mène au cimetière,
Vos amis d’autrefois étaient réduits à deux !
(Alexandre Dumas fils)
