Sophie Zinn (senare gift Thalbitzer) levde under en mycket omvälvande tid ( 1774-1851). Hon var dotter till en välbeställd köpman i Köpenhamn och från sin privilegierade tillvaro hade hon möjlighet att göra många iakttagelser, iakttagelser som så småningom kom att bli till en spännande bok med titeln "Grandmamas Bekiendelser".
Danmark gjorde sitt bästa för att hålla sig neutralt under den franska revolutionen men det gick inte att förhindra att jakobinska delegationer dök upp i den danska huvudstaden (syftet var att inhandla spannmål bland annat). Året var 1794 och Ludvig den XIV hade precis avrättats till mångas fasa. Sofies far ( som ju var affärsman) bjöd hem en del av fransmännen och Sophie lät sig charmas. Så här berättar hon: " Jeg taenkte med en slags gysen på, at jeg skulle se republikanerne. Jeg havde endnu ingen set og forestillede mig dem alle som kongemordere og blodgerrige mennesker."
Kvällen blev lyckad och slutade med att Sofie bad gästerna att sjunga Marseilläsen och begeistringen visste inga gränser.
Cirka tio år senare hamnade Sophie, som nu var gift och bosatt i Helsingör, mitt i det som kom att bli historiens första terrorbombardemang. Köpenhamn utsattes för ett våldsamt angrepp av engelsmännen som sköt iväg massor av dödsbringande projektiler över den danska huvudstaden. Detta var i början av september 1807 och stora delar av centrala Köpenhamn raserades. På målningen ovan (Eckersberg) brinner Vår Frue Kirke ( den blev totalförstörd). Sophie skriver: " Han (Sophies bror) sagde, at han aldrig havde ventet at se sin kone, barn eller hus mere, og fra volden havde det forekommet ham, som om den del af Byen, det ikke braendte, blev knust af bomberne. De ulykkelige borgere, som stod der, havde til sidst aftalt med hinanden ikke at se mere mod Byen, og hvem der talte om kone, børn, formue eller hus blev straffet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar