I Ardèche sjöng cikadorna i träden och sommaren kändes intensiv. Under morgonnyheterna klagade turisterna på "oljudet" och över störd nattsömn och jag undrade vad det var för underliga människor som inte vill höra cikadornas surr. Vi lever i märkliga tider.
I min bokhylla har jag en del cikadarelaterat och jag ska läsa och etsa fast ljudet av dessa insektskonserter så mycket jag någonsin kan. Det är en gåva att få lyssna till cikador.
og med antennerne slået op,
har han sat sig på et blad eller strå
er begyndt at synge
højt og uhørligt.
(Blå cikade av Peter Poulsen).
Hur skönt det vore mången gång
när krigens eldar brinna
stå genomskinligt osårbar
och kunna helt försvinna
i eldfast lycka som en gnom,
på vingar lika glada.
Hur skönt att plötsligt i ett träd
bli trollad till cikada.
Från Cikada av Harry Martinson)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar