En kylig sommardag år 1825 for den svenske skalden Erik Gustaf Geijer med båt från Malmö till Köpenhamn. Det blev en utdragen sjötur - på hela sju timmar, vädret och vindarna var inte vänligt inställda den dagen. Geijer var på väg till Tyskland för att vila ut och rekreera sig och som resesällskap hade han bland andra sin författarkollega Atterbom. Det blev inte någon särskilt lång vistelse i den danska huvudstaden men Geijer var flitig med pennan och framför allt hustrun fick ta del av hans intryck. En skarp och iakttagande blick hade han och från Rundetaarns högsta avsats kunde han genast konstatera att Köpenhamn var tätare sammanpackat och med högre hus än Stockholm. Han imponerades också av det kringliggande landskapets bördighet och skönhet. I Vår Frelsers Kirke på Christianshavn lyssnade han på en predikan av Grundtvig men han förstod inte språket tillräckligt väl för att kunna tillgodogöra sig innehållet och han gillade inte gudstjänstens utformning- för oordnat, tyckte Geijer.
Det politiska livet var han kritisk till, det verkade råda en stagnation i samhället och mycket kunde skyllas på det absoluta kungliga enväldet. Under denna tid (och fram till 1839) styrdes Danmark av Frederik VI (son till den olycklige Christian och hans ännu olyckligare drottning Caroline Mathilde).
Geijer dog år 1847 och hann inte uppleva de förändringar som skulle helt röra om i det danska samfundet. Två utmattande krig och nya lagar och författningar. Om allt detta och mer därtill kan man läsa i Politikens stora serie om Danmarks historia. Jag är också övertygad om att det går att ta del av Geijers brev både i bokform och digitalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar