Livet är en flod

Så ska man förstå romanen om Jean-Christophe enligt författaren själv.

Jag måste läsa på engelska för trots att Romain Rollands mästerverk finns i svensk översättning är det väldigt svårt att få tag på de olika delarna (tiotalet)- och det är inte många bibliotek som hyser de här dyrgriparna idag. Den senaste översättningen är från 1929 (och då talar jag bara om en av delarna). Det mesta gavs ut i början av förra århundradet och sedan dess har ingen kommit på idén att ge ut på nytt. Tråkigt, men visst- det är ett mastodontarbete förstås. Men... Marcel Prousts "På spaning ..." vågade man ju sig på att trycka upp igen så.....

Första delen i serien heter "The dawn"- "Gryningen" och täcker in Jean-Christophes första sju år. Att det ska handla om musik står klart nästan från första raden- allting ljuder nämligen... floden mumlar och regnet slår och den nyfödda pojken gnyr i sin vagga. I rummet finns bara barnet, modern och farfadern- Jean-Michel. Man anar att Jean-Michel ska komma att få en betydelsefull roll i den lilles liv. Barnets fader är ute och rumlar (som vanligt) och det är ont om pengar i huset.

Barnet utvecklas dag för dag- lär sig skilja mellan dag och natt och han betraktar världen med stor nyfikenhet (och ofta rädsla) - solstrålarna som dansar i taket- regnvattnet som gurglar i stuprören.... I allt detta träder den försupne och oberäknelige fadern in med sina straffande händer. Stryk är ingen bristvara i Jean-Christophes liv. Då blir farfar tryggheten- och modern.

Det finns så mycket att upptäcka i världen- varje dag fylls av intryck och Jean-Christophe är ett mycket känsligt barn. Han suger till sig allt. Framför allt ljud.

Fadern- Melchior beskrivs så här: "He was not a bad man, but a half-good man, which is perhaps worse-weak----- He was nothing. They are a terrible thing in life, these people who are nothing. Like a dead weight thrown into the air, they fall, and must fall; and in their fall they drag with them everything that they have."

Så upptäcker Jean-Christophe musiken och föräldrarna förstår att han har talang- den måste utnyttjas. Trots tvång och trots slag kan inget ta ifrån pojken den absoluta känslan av hänförelse han känner inför musikens värld. Han börja komponera - även om han så småningom inser att det inte är några mästerverk han åstadkommit. Underbarnet blir upptäckt av traktens kunglighet (storhertig Leopold) som blir mecenat.

Så slutar "Gryningen" och så kommer "Dagen". Jag är djupt tagen av det vackra porträttet av den känslige och mycket begåvade Jean-Christophe. Det är dock inte bara huvudpersonen som stannar kvar i minnet långt efter det att boken lagts åt sidan- många av bifigurerna är så levande, så fullödiga som karaktärer- farfar Jean-Michel (en klippa), den ömma, kärleksfulla modern Louisa, den hopplöse fadern Melchior och den enkle, rättframme morbror Gottfried.

Romain Rolland fick Nobelpriset år 1915 (det delades ut året därpå) med motiveringen " ...såsom en hyllning åt den upphöjda idealismen i hans författarskap samt åt den medkänsla och den sanning, med vilka han tecknat olika människotyper."

Det är förenat med en del "bry" för mig att komma åt alla delarna i "Jean-Christophe"- men det är det sannerligen värt.