söndag 4 december 2011

Perdu av Paride Rombi

Mastixträd - vanligt förekommande på Sardinien (lånat foto).

"Angiuledda Vargiu, som var dotter till tziu Manueli Vargiu, en bonde i tjänst på greve Salazars egendomar, var nätt och jämnt femton år och ännu ogift, när hon fick barnet. Och av hängivenhet för aposteln Petrus gav hon pojken namnet Perdu, som just är det sardiska ordet för Petrus."


Det här är en bok om ond, bråd död- blodshämnd och familjehemligheter. Redan från början är stämingen hotfull- man kan nästan ana sig till vad som ska ske. Det här är ingen upplyftande berättelse men en mycket välskriven och bitvis olidligt spännande historia som utspelas under några år i trakterna runt de små byarna Iddarta, Sulcis och Terreluxi på Sardinien.


Perdus första sju år tillbringas tillsammans med morfadern- modern Angiuledda måste åka bort för att förtjäna sitt levebröd- det är bara ytterst sällan hon träffar sin son. Den ena dagen är i stort sett den andra lik- Perdu är ett mycket ensamt barn men han älskar sin mor högt. Perdus tillvaro förändras helt den dag Angiuledda gifter sig med den halte Efisio Manzella- som ingår detta äktenskap helt mot sin familjs önskningar. Allt börjar bra- men det varar inte länge.


Efisio Manzella dödar sin unga hustru i ett anfall av svartsjuka. Från denna stund ändras romanens hela förlopp- och tempot stegras - och tonen höjs-till ett mäktigt och fasansfullt crescendo. Den stora frågan som ställs nu är: Vem är Perdus biologiske far? Aningar och gissningar- men svaret kommer först på de allra sista sidorna.


Manzella döms till några år i fängelse- en mild dom för ett svårt brott men det anses att det varit ett "crime passionel". Morfar Manueli väntar, han bidar sin tid......


"Perdu" är en mycket svart och sorglig bok- berättelsen genomsyras av det lilla barnets ensamhet, hur utlämnad han är- och att ingen bryr sig om honom. Hämnden vinner över kärleken och allt slutar i stor katastrof. Det här är en omskakande berättelse som man inte glömmer i första taget.


Paride Rombi var ingen produktiv författare och "Perdu" är den enda av hans böcker som blivit översatt till svenska. Jag "hittade" den här författaren när jag gick igenom en lista över böcker i Panache-serien. (Där finns mycket intressant, kan jag tala om).

2 kommentarer:

mind the book sa...

tack för detta boktips!

planerar att gå nästa italienskkurs på just Sardinien i påsk - och tills dess ska jag göra ett försök att få tag i den/komma igenom den på originalspråk

Ingrid sa...

Mind the book: Sardinien... åh så avundsjuk jag blir. Jag (som dock inte behärskar italienska) tror inte att boken är så svår att komma igenom- den är i vart fall kort och stilen är likaledes: koncis. Handlingen är (i brist på bättre uttryck: spännande).