tisdag 4 maj 2010

Ännu talar träden av Calixthe Beyala

För det facila priset av 24 kronor (Adlibris) kan man få en stor läsupplevelse. Det är billigare än vilken dålig veckotidning som helst. Calixthe Beyalas bok finns nämligen utgiven i pocketutgåva (En bok för alla).
-
"Ännu talar träden" (Les arbres en parlent encore) är översatt av Åsa Larsson. Omslagsfotot är taget av den svenske forskaren och botanikern Per Dusén och avporträtterar tre flickor från Kamerun (1890-talet). Den svenska originalutgåvan av boken kom på Leopard förlag och året var 2003- den finns även som talbok.
-
Calixthe Beyala föddes år 1961 i Douala i Kamerun och bor numera i Paris. Hon har skrivit flera böcker men jag har bara kunnat hitta ytterligare en bok av henne som är översatt till svenska-"Vår förlorade heder".
-
"Ännu talar träden" är en berättelse som sätter kolonialismen i fokus- vi är i Kamerun och det är tidigt 1900-tal. Bokens jag är Eden - en äldre kvinna som berättar om sitt liv i byn Issogo (hennes far var stamhövdingen Assanya Djuli). I sexton kapitel- och ett för varje kväll som historien varar -talar Eden om sitt lands och sin bys och sin egen historia. Varje kapitel inleds med hennes egna tankar om "la condition humaine" (människans villkor). Det är humoristiskt, bitande och också mycket poetiskt. Persongalleriet är mycket rikt.
-
"En berättelse nedskriven på ett främmande språk är alltid en lögn. Vi ljuger på Baudelaires språk" (inledningsraderna... mycket talande....)
-
Det muntliga berättandet följer den afrikanska traditionen- och Calixthe Beyala har sagt att detta är hennes mest afrikanska roman.
-
"Det jag vet är att på den tiden fanns våra gudar överallt och medicinmännens grytor var fortfarande varma. De gröna andarna skyddade oss och ljudet från de rituella sångerna lät inte så annorlunda när ungdomarna sjöng dem.---- Floderna förde med sig guld och fåglarna förstod människornas språk. Det var en förtrollad tid när gudarna talade till människorna, när talet var vackert som skrift och majsstjälkarna var av silver" " Det var en storslagen tid så alla afrikaner fortfarande ägde en smula mänsklighet."
-
Vi får möta kolonisatörerna i den ordning de anländer- fransmän och tyskar- i slutänden avgår fransmännen med segern i detta roffartåg. Urtypen för kolonisatören är " Michelangelo de Montparnasse- fanjunkare i reguljära franska armén"-han finns med från början till slut- och han får många skepnader.
-
Tyskarna blir avporträtterade på ett synnerligen komiskt sätt.
"En grå katt kom och strök sig mot Kommendantens ben och han böjde sig ner för att smeka den. Knappt hade han nuddat den förrän katten, sällsynt illvillig, klöste honom på händerna. Han skrek till av smärta. Jag skrattade och de som stod bredvid skrattade också hjärtligt. Kommendanten drog fram sin revolver och sköt. Främlingen tjöt till och huvudet sjönt ner.
-Negerkatter är ouppfostrade, sade den mycket Höge Representanten för Andra Riket och stoppade tillbaka revolvern i bältet." (Den tyske kommendanten dör sedan i sömnen.....).
-
I slutänden är detta dock en sorglig berättelse- det är en berättelse om stort mänskligt lidande. "Överallt låg liken efter män, kvinnor och barn som det skulle dras ett rött streck över så att Afrikas utveckling kunde ta form i vriden linje mot framtiden".
-
Den här boken glömmer man inte i första taget.
-
Ännu talar träden av Calixthe Beyala ingår i Bibliofilias Afrika-utmaning.

4 kommentarer:

Hellre barfota än boklös sa...

Nej den här boken glömmer man inte så lätt. Den stannar verkligen kvar. Jag måste kolla om jag har boken kvar i mina gömmor. Den gjorde starkt intryck på mig och nu vill jag läsa den igen.

Hellre barfota än boklös sa...

Jag ser förresten att Tsitsi Dangaremga's Rotlös finns med på listan i Bibliophilia's Afrikautmaning. Den är också en sån där bok som man bär inom sig efter att ha läst. Åh, nu vill jag läsa den också..

Ingrid sa...

Rotlös (Nervous conditions) har jag också läst- det var ett tag sedan... minns dock att den berörde mig mycket djupt. Ska ta och leta i hyllorna efter den....

Unknown sa...

Hösten 2005 sände Sveriges Radio "Ännu talar träden" som följetong, i uppläsning av Claire Wikholm.

Boken satte spår i min själ och jag har sedan dess förgäves letat efter den. Förstås har jag den i pappersform men nedsatt syn gör att jag inte kan njuta av den fullt ut.
Dessutom var Claire Wikholm, med sin litet döva och ålders märkta röst, helt enastående som uppläsare, så jag har verkligen saknat "Ännu talar träden" som ljudbok.

Följetongen finns i SRs arkiv. Det skulle dock kosta tusentals kronor att få ut en kopia, vilket inte är överkomligt för de flesta privatpersoner.

Jag vill även att mina barn gärna "befattar" sig med denna bok.
Men att få dagens tonåringar att läsa är inte lätt.
Trots alla odds har jag dock lyckats att smyga in en och annan ljudbok och jag hoppas att jag någon gång kommer att kunna göra det med "Ännu talar träden".

Kära Förläggare! Finns den någon chans att ni kan få "Ännu talar träden" i uppläsning av Claire Wikholm utgiven.

Undrar,
Adam Lapinski
Stockholm