Jag har aldrig varit i Japan och jag kan längta dit många gånger-för att se körsbärsträden blomma, för att bo på "ryokan", för att åka shinkansen och för att träffa min brevvän Etsuko som bor i Osaka.
-
I brist på "the real thing" får jag nöja mig med litteraturens värld och det är inte illa alls. Just nu läser jag "Klockans återklang" av Ozaki Hôsai- i tolkning av Lars Granström , utgiven på förlaget Bambulunden- (det är en samling haiku- och kortdikter).
-
Ozaki Hôsai blev inte gammal. Han var ofta sjuk och dessutom hade han det svårt med alkoholen. När han avled i lunginflammation år 1926 lämnade han efter sig en enda diktsamling "Taiku"- den blev ganska snabbt bortglömd men trycktes upp på nytt år 1973. Nu finns flera av Hôsais dikter i svensk översättning och har alldeles nyligen getts ut förlaget Bambulunden.
-
Varje gång hon kommer för att hämta
vatten
stör hon pilträdets skugga
-
Dagens slöa myggor
fastnar i gårdagens nyheter
-
Jag ringer i klockan
och vilar i klockans återklang.
-
Det är enkelt, sparsmakat- med humor och med stark iakttagelseförmåga. Jag njuter av varje dikt.
