Ingen vind. Bara stjärnor och ensamhet.

.

Cecilie Skog var på bröllopsresa med sin man Rolf- en ovanlig sådan för den var tänkt att gå till toppen av berget K2. Det var i augusti år 2008. Allt slutade i stor tragedi och många människor kom att mista livet. Rolf träffades av ett stort isstycke på sin väg genom den så kallade Bottleneckpasssagen- han försvann ner i djupet. Han var borta. Kvar var bara stjärnor och ensamhet.

Om den tragedi som inträffade på K2 i augusti år 2008 kan man läsa i "Begravda i himlen" av Peter Zuckerman och Amanda Padoan. Boken har tilldelats flera priser bland annat The George Orwell Award. Den svenska översättningen står Ulf Gyllenhak för. (Boken finns i pocketutgåva).

Det som gör den här boken så speciell och så extra läsvärd är att den följer de bärare som annars så ofta glöms bort i den här sammanhangen. De är isens och strapatsernas hjältar i det fördolda. Nu får man läsa deras historia och bakgrund.

Fotot ovan är från en expedition år 1909. Hotfullt reser sig bergkammen i bakgrunden.


K2 är berget som har dödat en ovanligt stor mängd av klättrare och bärare. De här dagarna i slutet av augusti år 2008 miste hela elva personer livet och tre överlevde med svåra skador. Det är inte undra på att K2 kallas för "The Savage Mountain"- och det är med sina 8 611 meter över havet det näst högsta berget i världen och förmodligen också ett av de mest svårtillgängliga.

Många har försökt trotsa K2 och många har som sagt fått ge sina liv i de försöken. År 1909 attackerades berget av Ludvig Amadeus, hertig av Abruzzerna- en man som var en verklig våghals och som hade hittat på en hel del "spännande" även innan. Nu skulle han ge sig på att bestiga det här gäckande berget men det misslyckades han med. Däremot kom han hela 6 666 meter upp och det var en stor bedrift . Ludvig Amadeus har fått ge namnet åt en av de två "leder" som man kan välja när man ska bege sig upp till toppen- "The Abruzzi spur".

"Begravda i himlen" är en sorglig och djupgående skildring av K2 och dess offer. Boken ger också en god bild av områdets historia.

Well, George, we knocked the bastard off.

Orden är Edmund Hillary's- på väg ner från Mount Eversts topp den 29 maj 1953. Edmund Hillary och Tenzing Norgay var de två första personer som lyckades bestiga världens högsta berg.

Det har skrivits mycket om Mount Everest . Idag klättrar kreti och pleti upp för toppen- Himalay är nedsmutsat och all spänning (riktig, äkta spänning) har försvunnit.

Hillary (som var biodlare och från Nya Zealand) var mycket kritisk till den nya tidens Mount Everest-klättrare:

"I think the whole attitude towards climbing Mount Everest has become rather horrifying. The people just want to get to the top. They don't give a damn for anybody else who may be in distress and it doesn't impress me at all that they leave someone lying under a rock to die."

Hillary gick ur tiden år 2008- då var han 88 år gammal.

Det finns som sagt en uppsjö av böcker om Mount Everest och alla expeditioner som nu har klättrat upp på världens tak.

Jon Krakauer har skrivit om katastrof-klättringen i maj 1996 i boken "Into Thin Air"- en mycket svår snöstorm blev döden för många klättrare.

-

Jeffrey Archer har skrivit en roman om den mytomspunne George Mallory som dog under försöket att besegra Mount Everest år 1924.

"Why did you want to climb Mount Everest?" This question was asked of George Leigh Mallory, who was with both expeditions toward the summit of the world’s highest mountain, in 1921 and 1922, and who is now in New York. He plans to go again in 1924, and he gave as the reason for persisting in these repeated attempts to reach the top, "Because it’s there."

Mallory och Hillary var "äkta" äventyrare- modiga och beslutsamma. Om deras äventyr läser jag gärna. Romanen om Mallory är relativt ny och den finns säkert att låna på de flesta bibliotek.