En meditation över det förflutna- så vill jag kalla den här korta romanen av Patrick Modiano. Mestadels rör vi oss i ockupationens Paris mellan åren 1940 och 1945- men författaren ger oss också inblickar i sitt eget liv- främst då sin ungdom. (Han föddes 1945 ).
Allt berättas i korta inlägg- det blixtrar till på sidorna när Modiano har hittat en ny ledtråd i sitt sökande- och så väcks läsarens intresse för detta är också lite av en detektivgåta. Vad hände med Dora Bruder?
Dora var 15 år i december 1941 då man anmälde henne som försvunnen i tidningen Paris-Soir och det var föräldrarna som letade efter den enda dottern. Både herr och fru Bruder var av judisk härkomst och redan i berättelsens början förstår man att detta inte kommer att sluta väl.
Dora är försvunnen under nästan ett halvt år och ingen tycks veta var hon har hållit hus under den här tiden- men under sommaren 1942 återfinns hon i föräldrahemmet.
Shoah-minnesmärket över interneringslägret Drancy, utanför Paris. (fotot är lånat).
Genom Dora Bruders sorgliga öde får vi också följa en del av de franska judarnas historia under den tyska ockupationen. Doras föräldrar hade kommit till Frankrike från det sönderfallande habsburgska riket för att söka sig en fristad. Ernst Bruder var från Wien och Cécile Bruder hade flytt från Budapest. Deras öde delades av många.
Undan för undan fylls det tomma pappersarket med upplysningar om familjen. Vi får inte glömma. Fängelsearkiv, stadsarkiv- Modiano söker på många ställen för att få fram sanningen.
Men... de där sex månaderna då Dora var på flykt.... var fanns hon då? Med vem var hon? Den hemligheten tar hon med sig i graven.
"C'est là son secret. Un pauvre et précieux secret que les bourreaux, les ordonnances, les autorités dites d'occupation, le Dépôt, les casernes, les camps, l'Histoire, le temps- tout ce qui vous souille et vous détruit- n'auront pas pu lui voler"
Den 18 september 1942 sattes Dora Bruder (tillsammans med sin far) på ett tåg med destination Auschwitz. Modern hade då redan blivit arresterad och hennes öde beseglades i februari 1943 då även hon deporterades till detta dödsläger.
