-
Jag har alltid fascinerats av historia- i alla dess former. Varje familj har ju också sin- och det är så spännande att se vad som finns på arkiv och i fotoalbum. Min egen släkt har jag "rotat" mycket i- och den är väl som många andras- en blandning av diverse... torpare, några präster, en del invandrade tyskar (en mycket vanlig sammansättning har jag fått höra)- Jag har suttit många timmar och stirrat på mikrofilmer och försökt tyda hemska handstilar för att komma underfund med vad de var för några.... mina förfäder. Jag har också snyltat på andras släkt... det är ibland mera uppslukande än den mest rafflande deckare...
-
En av de allra finaste böcker jag har om gamla tider är "Minnets stigar" av Hans Hammarskiöld, Anita Theorell och Per Wästberg. Här får man följa med på en resa genom Sverige- en ovanlig resa för den går bara till kyrkogårdar- från norr till söder. Vackra foton visar på (ofta) sorgliga öden och man skriver historia med sten- bara några rader på en sten..... "Minnets stigar" är underskönt sorgesam att läsa, att bläddra i. Ett "memento mori"... men bättre kan det inte sägas.
-
"Vi står inför en grav och åren som den döde levt återvänder, med förhoppningar och ambitioner, med rädsla och trygghet, med triumfer och oförrätter. Några hade bråttom att leva, andra tog det lugnt. Livsöden, livsflöden. När vi vandrar på en kyrkogård mellan enstaka namn, enstaka familjer, känner vi oss inlemmade i ett sammanhang. Kultur är kunskap, minnen och gemenskap."