Vilken dikt är bäst eller vem är den bäste svenske poeten?

Den frågan ställer Eva/Lustigkulle i bloggen Stänk och flikar och illustrerar med en enkät som gjordes i svensk press år 2007. Det är verkligen intressant läsning.

Eva listar sina favoriter och jag tänker göra likaledes.

1. Erik Blomberg - den här dikten är en av de allra vackraste.

Nattens ögon
-
Stjärna som glänser
stum i det höga,
du liksom jag
blev nattens öga.
-
Ständigt måste vi
speja och spana,
utan att veta
i mörkret vår bana.
-
Tills på vår post
vi till sist få stupa
in i det eviga,
tysta och djupa.

2. Hjalmar Gullberg. Honom väljer jag för alla de vackra naturdikterna- men också för "Förklädd Gud" (helst ska den reciteras av Lars Ekborg).

3. Gunnar Ekelöf. Mäktig är den hans "En värld är varje människa"

En värld är varje människa, befolkad
av blinda varelser i dunkelt uppror
mot jaget konungen som härskar över dem.
I varje själ är tusen själar fångna,
i varje värld är tusen världar dolda....

4. Harry Martinson. Jag är mycket förtjust i naturlyrik och ingen kan som Martinson fånga naturen in till det minsta grässtrået.

5. Anders Österling. Grind åt havet.....Skånsk natur... vackrare kan den inte beskrivas

6. Verner Aspenström. Han var min ungdoms favoritpoet. Sardinen i tunnelbanan (till exempel).

7. Stig Dagerman med sina "Dagsedlar" jag gillar det svarta, det cyniska och det käftsmällande.

8. Erik Lindegren... Arioso...

9. Maria Wine- så vackra kärleksdikter.....

10. Verner von Heidenstam- för denna enda- som om det inte räckte....

" Vi människor

Vi, som mötas några korta stunder,
barn av samma jord och samma under,
på vår levnads stormomflutna näs!
Skulle kärlekslöst vi gå och kalla?
Samma ensamhet oss väntar alla,
samma sorgsna sus på gravens gräs."