En ö i havet

(Fotot från Wikipedia)
-

Jag fick ett så fint boktips av Vixxtoria om Annika Thors "Steffi-serie". Jag läste ut Annika Thors bok om 1968 för några dagar sedan (Nu, imorgon!) och nu har jag slukat En ö i havet och Näckrosdammen- två ungdomsböcker som handlar om de judiska flyktingflickorna Steffi och Nelly som kommer till Göteborgs skärgård precis innan andra världskriget bryter ut. De här två böckerna koncentrerar sig på Steffi- som är 13 år när historien börjar.

-

Hennes utsatthet, hennes känslighet men också hennes enorma integritet och vilja att komma någonstans skildras så fint av Annika Thor. Åh, så bra dessa böcker är. Jag vet att jag hade älskat dem som tonåring (och jag tycker ju om dem nu också men just den där "unga" läsupplevelsen är speciell och den kan man aldrig få tillbaka).

-

Jag kan riktigt känna och uppleva miljöerna i Göteborg... 40-talets Göteborg... det är så realistiskt beskrivet- spårvagnarna, barnrikehusen i Sandarna, flickläroverket....

-

Det är en stor konst att skriva så här levande. Jag har två böcker kvar i serien... de ser jag fram emot. Tack än en gång Vixxtoria för tipset!

Jag har läst "Nu, imorgon!" av Annika Thor

"Nu, i morgon!" är en ungdomsroman och den handlar om år 1968 och de stämningar som rådde då. Det var så klart därför jag drogs till den här boken. Fyra tonåringar - fyra drömmar. En dag i livet- i maj år 1968. Platsen är Göteborg.

-

"I Paris är det fortfarande ett par timmar till gryningen. På boulevarderna nära universitetet syns resterna av nattens strider mellan studenter och kravallpolis- upprivna gatstenar, krossade flaskor och barrikader byggda av bildäck och gammal bråte. Över universitetsbyggnaderna vajar röda fanor. Där inne pågår fortfarande mötena, diskussionerna, förberedelserna för nästa kvälls demonstrationer. På en mur har någon skrivit: Fantasin till makten! Ett stycke längre bort, med annan stil: Under gatstenen finns en strand. Året är 1968. Månaden är maj."

-

Eftersom jag är "part i målet" läser jag mest med nostalgiögon- men jag tror ändå- om jag ska försöka att vara objektiv- att den här berättelsen har något att förmedla till nutidens yngre. Tiden var oerhört politisk och oerhört intensiv. Jag tycker att Annika Thor får fram detta på ett bra sätt. Idealismen var så stark hos så många- i boken blir det "Li" som får föra dessa mångas talan. Båstadkravallerna, FNL-rörelsen, striderna på Paris gator... allt finns här... och jag minns...engagemanget var stort men... mycket var orealistiska drömmar också.

-

Jag tycker att Annika Thor formulerar sig så väl i sitt efterord:

-

" 1968 kunde jag knappast föreställa mig en tid bortom nästa sekelskifte. Nu tillhör det som då var framtiden redan det förflutna. Många av våra drömmar stelnade till dogmer. Många förhoppningar vändes i besvikelser. Betyder det att drömmarna och förhoppningarna var falska? Vad drömmer vi om nu, i morgon?"