Rubriken har jag lånat från Helmer Lång och hans "De litterära Nobelprisen 1901-1983" (Bra böckers förlag 1984).
Sillanpää belönades med Nobelpriset i litteratur år 1939 och motiveringen var följande:
... för den djupa uppfattning och den utsökta stilkonst, varmed han skildrat sitt hemlands allmogeliv och natur i deras inbördes sammanhang.
Sillanpää kom från enkla förhållanden och om barndomen (den var mycket fattig) har han skrivit i "Från unga år" (1953). Jag förmodar att de flesta av Sillanpääs verk numera endast återfinns hos antikvariaten.
I mina hyllor har jag sedan tidigare hans "Människor i sommarnatten" som ska vara hans mest lyriska roman. Nu har den boken fått sällskap för när jag tittade in på biblioteket igår hittade jag Sillanpääs "Silja" stående på Bibliotekets vänners antikvariathylla. Det fyndet kostade mig 10 kronor och nog kan man fundera över hur böcker värderas. Lite sorgligt är det men jag är så klart nöjd med mitt fynd.
Silja- berättelsen om ett gammalt släktträds sista gröna skott kom ut år 1931 och är Sillanpääs mest berömda roman. Den utgåva jag har är just från 1931 och utgiven av Holger Schildts förlag. Översättningen har Ragnar Ekelund gjort.
4 kommentarer:
Sillanpää kan vara rolig, läst några av hans noveller.
på mitt antikvariat fick jag Silja gratis, tror den är på svenska, ligger nånstans... varje gång jag städar, får jag svårare att hitta mina böcker.
Hannele: Novellerna är jag mycket nyfiken på.
du kan klicka på artikeln om Sillanpää från 1976 i SvD:
http://hannelesbibliotek.blogspot.se/2013/04/f-e-sillanpaa-ar-ju-rolig.html
Skicka en kommentar