En författares liv

Det fínns naturligtvis flera biografier över Gustave Flauberts liv men jag tror att han är svår att fånga som människa. Pierre-Marc de Biasi har gjort ett försök att ställa samman de olika delar som formade Gustave Flaubert. Tyvärr måste man läsa på originalspråket franska och jag har svårt att se att just den här boken kommer att översättas till svenska- den anses väl för smal (tyvärr).

Den engelske författaren Evelyn Waugh förde dagbok under så gott som hela sitt liv.  Väl över 800 sidor är den här boken på och den är svårläst just på grund av formatet. Tegelstenar är inte lätta att hantera. Waugh skrev med ironisk och sarkastisk blick- och att läsa hans romaner kan vara både underhållande och ledsamt på en gång. Skicklig med pennan var han hur som helst och jag tycker att det ska bli intressant att läsa hans livsanteckningar.

Det verkar att bli en tegelstenssommar för min del- helt oplanerat. På gång har jag nämligen också Tomas Manns Doktor Faustus. Någon hängmatta äger jag inte men det får bli några stunder i trädgårdsstolen i stället.

Ett PS angående min tegelstensläsning

Jodå, jag läser fortfarande "Krig och Fred"- boken är på grund av sin tyngd (1,5 kilo) svårläst så det är sängläge som gäller - och det blir således kvälls/nattlektyr för mig. Jag har hunnit cirka 300 sidor in i berättelsen- och har börjat att lära mig personerna (ofta så svårt i ryska romaner...). Jag är väldigt positivt överraskad och Tolstoj har verkligen humor. Jag är mest förtjust i handlingen på "hemmafronten"- krigsavsnitten kan bli lite långrandiga ibland.

Nu så minsann....

I går kväll startade jag projektet "Krig och fred"- nu tänker jag ta sällskap av den där ett och ett halv-kilosklumpen till bok ett tag. Det är väldigt obekvämt - men efter 25 sidor kan jag i alla fall konstatera att Tolstoj har rejält med humor.

-

Ännu en tegelsten

Helt utan tidigare planering verkar det som om 2011 också kommer att bli ett år då jag attackerar tegelstenar. Jag har hittat en till bland mina hyllor nämligen- "An American Tragedy" av Theodore Dreiser. Jag vill inte påstå att Dreiser är en bortglömd författare (jag hade i alla fall hans "Sister Carrie" på min litteraturlista när jag läste engelska en gång i tiden) men han tillhör kanske inte de mest lästa numera. De svenska översättningarna av hans verk är gjorda på 20-talet, som det ser ut.
-
Jag minns att jag tyckte mycket om "Sister Carrie" och "An American Tragedy" verkar vara kusligt aktuell ännu idag eftersom den behandlar baksidan av den amerikanska drömmen. Mord och korruption- ytlighet och strävan efter makt det är några av ingredienserna i det här mastodontverket på nära 900 sidor.
-
"Dusk- of a summer night. And the tall walls of the commercial heart of an American city of perhaps 400 000 inhabitants- such walls as in time may linger as a mere fable."
-
(Inledningsord som lockar till vidare läsning....)

Konsten att läsa tegelstensromaner

Det finns nog bara ett sätt- och det borde vara självklart- ändå har jag alltid haft väldigt svårt för dessa "elefantformatsböcker". Man måste dela upp läsningen i små portioner- helt uppenbart. Ofta är det tyngden (den fysiska alltså) av de här böckerna som gör dem så svåra att läsa- ta nu "min" utgåva av "Krig och Fred"- den är på 1091 sidor. Vad den väger? Över ett och ett halvt kilo- det är inte så behagligt att ha den klumpen i händerna. Littells "De välvilliga" är då givetvis lättare eftersom det är en pocketupplaga- men att ta med den som reselektyr är inget som lockar.
-
"Tornet" av Uwe Tellkamp som snart kommer ut i svensk översättning har över 900 sidor. I Norge har man löst problemet genom att ge ut boken i två delar- det är nog en god idé. Läs här och här hos Torbjörn på bloggen thauke2read om Tellkamps mästerverk. (Jag kommer att skaffa boken så snart jag bara kan)., PS- Torbjörn har upplyst mig om att Tornet faktiskt kom ut i bara en del i Norge (jag missuppfattade). I vilket fall som helst är det en roman jag ser mycket fram emot- oavsett format! :-)
-
Haruki Murakamis trilogi 1Q84 delas i alla fall upp. (Åtminstone nu i början). Jag skulle inte gärna vilja balansera en inbunden roman på 3x 500 sidor på knäna. (eller var den nu ska placeras).

Tegelstenar

Mjäe.... mja... tegelstenar är ingenting jag kastar mig över precis. De brukar för det första vara svåra att läsa rent praktiskt och sedan är det heller inte lätt att hålla läsarens (mitt) intresse fångat så länge... men det finns så klart undantag.

-

Var går gränsen för att bli kallad "tegelsten"? Ja, jag sätter den vid ungefär 500 sidor (jag kanske är snål?). Nej... tegelstensprojekt vågar jag inte ge mig in på.

-

Amerikanska inbördeskrigets historia i tre delar... massiva tegelstenar skrivna av Shelby Foote- och vad han inte visste om inbördeskriget var inte värt att veta... men böckerna är kompakta, och väldigt svårforcerade- jag skulle gärna vilja sträckläsa för ämnet intresserar mig men... jag tappar liksom geisten efter 10 sidor med kartor och trupprörelser... det blir för mycket militärstrategi... Synd...

-
Mitt ständigt dåliga samvete... vacker bok... lockande bok... men tung och svår att komma igång med dessutom brukar jag blanda ihop ryska namn (det blir inte bättre med åren- det kan jag garantera). Jag får nog börja med filmen :-)

-

Ken Burns DVD-serie om Amerikanska inbördeskriget är däremot mycket bra och välgjord. Ken Burns har även gjort en serie om hur Västern koloniserades- också mycket sevärd. Han är duktig, Ken Burns!