På väg till Babadag

Foto: André Kertész

Bilden ovan har fått namnet "Circus Budapest" och är tagen år 1920. Åh, forna tiders fotografer, säger jag bara.

I det sista avsnittet av "On the Road to Babadag" av Andrzej Stasiuk (boken kommer snart i svensk översättning, Ersatz förlag) läser jag om inspirationen till alla de resor som författaren gjort i östra Europa- ett foto taget av den ungerske fotografen André Kertész.  På detta foto kan man se en blind man som spelar fiol på en dammig gata någonstans i Ungern. Stasiuk är på jakt efter platsen men tiden har utplånat så mycket och det är svårt att hitta de gamla miljöerna idag.

Jag har snart läst ut Stasiuks bok och jag har sugit så länge jag bara har kunnat på den karamellen. Visst är det en reseskildring (eller snarare reseskildringar) men med ett ovanligt djup och med så många poetiska tankar och funderingar. Stasiuk reser på ett sätt som gör mig mycket avundsjuk- han ser inte bara med ögonen utan med själen och han kan klä sina intryck med ord som fastnar direkt hos läsaren.

"Att resa är att leva". Så sa en gång HC Andersen. Det skriver jag under på.

En av 1800-talets kändisfotografer

Här är han på vad man idag skulle kalla för en "selfie"- det vill säga ett självporträtt. Napoleon Sarony (1821-1896) var en av sin tids mest kända fotografer och han hade sin ateljé vid Union Square i New York. (Han var från Québec, vilket kanske förklarar hans franskklingande namn). Många var de kända skådespelare, författare, artister och politiker som hamnade framför hans kamera.

 Sarah Bernhardt- (hon turnerade i USA)

Lillie Langtry i en intressant pose.

Mycket känd blev Sarony också för sina porträtt av Oscar Wilde och Samuel L Clemens (Mark Twain). Han lyckades dessutom fotografera William Tecumseh Sherman bara något år innan denne gick ur tiden- det fotot skulle många år senare komma att användas som förlaga till ett frimärke.

Kvinnorna och fotograferna

Gabriele D'Annunzio var en veritabel Don Juan och det skulle fylla åtskilliga sidor att berätta om och visa upp alla de kvinnor som han samlade kring sig . Det har jag heller inget speciellt intresse av att göra- den här trion har dock blivit så vackert avbildad av tre olika konstnärer (en "vanlig" och två foto- dito) att jag härmed låter täckelset falla.

Överst den ryska ballerinan Ida Rubinstein (1885-1960). Hon debuterade år 1908 i Oscar Wilde's "Salome". Då dansade hon av sig alla slöjorna och stod till sist på scenen naken. (Föreställningen var dock privat).

 Det här intressanta porträttet av Luisa Casati (1881-1957- excentrisk arvtagerska och "inspiratrice") har tagits av fotografen Aimé Dupont som hade ateljé på Fifth Avenue i New York. Han var inte bara fotograf, han var också skulptör. Till USA kom han år 1886 från hemlandet Belgien. Dupont dog år 1900 och då tog hans hustru över fotostudion.

Romaine Brooks (1874-1970) var en amerikansk konstnär (född i Rom). Fotot har tagits av Adolf de Meyer (1868-1946) som var verksam i London under många år. Romaine Brooks och Ida Rubinstein följde D'Annunzio genom så gott som hela hans liv.

När stormfloden slog till

Foto: Christian Nyholm-Olsen

Året var 1911. Platsen var Lögstör, en liten stad på nordvästra Jylland. Här lever man fortfarande med ständiga översvämningshot och senast 2005 var gatorna åter vattenfyllda. Lögstör är en av Danmarks mest utsatta städer vad gäller stormfloder.

Den där dagen år 1911 var min morfar ute med sin kamera och så tog han bilden som jag tycker är väl värd att återge. I bakgrunden kan man se huset (med skylt) där morfar hade sin ateljé. Mittemot -där en kvinna står och funderar på om hon ska våga sig ut på gatan (Jernbanegade)- fanns båtbyggare Carl Poulsens verkstad. Lögstör sjöd av liv på den här tiden med många små affärsrörelser.

Lögstör är mycket vackert beläget alldeles intill Limfjorden och med närhet till det dramatiska Vesterhavet (Nordsjön).

    Lånat foto av Limfjordsmuséet i Lögstör.