The 6:41 to Paris av Jean-Philippe Blondel

Jag tänker på filmen "The way we were" med Robert Redford och Barbra Streisand (1973) när jag läser Jean-Philippe Blondels berättelse om Cécile och Philippe som av en ren händelse träffas igen efter nära trettio år.

Ett oförutsett möte på ett tåg till Paris blir upptakten till minnen och tankar, allt skildrat genom inre dialoger i rapp och lättläst stil. Cécile och Philippe är båda 47 år men deras liv har utfallit mycket olika sedan de sist sågs eller snarare skildes. En gång, då, var de unga och förälskade - Cécile var den lite alldagliga flickan som föll för den charmige och stilige Philippe. I tre månader varade förhållandet och så fick Philippe nog. Brytningen blev inte vacker och den visar sig få stora konsekvenser i livet för dem båda. Nu sitter de alltså här på ett tåg på platserna bredvid varandra utan att låtsas om att de känner varandra sedan tidigare. Tankarna mal och Cécile konstaterar förnöjt att Philippe inte har åldrats väl och jämför honom med sin egen numera mycket chica uppenbarelse.

Vad som formar oss som människor, hur vi gör våra val och vilka konsekvenser det får - det kan man filosofera över under läsningens gång. Blondel gräver djupt och skickligt och både Cécile och Philippe är ytterst trovärdiga och väl beskrivna som personer.

" No one ever warned us that life would be long. Those easy slogans that make your heart beat faster, like "carpe diem" or " die young" - all that stuff was just nonsense. No one told us, either, that the hardest thing would not be breaking up, but decay. The disintegration of relationships, people, tastes, bodies, desire. Until you reach a sort of morass where you no longer know what it is you love. Or hate. And it's not as unpleasant a condition as you might think. It's just lifelessness. With scattered spots of light."

Tystnaden bryts först mot slutet av resan och hur blir det sen? Ja, det får man själv gissa. 6:41 till Paris är en resa framför allt bakåt i tiden och in i människors hemliga rum.

 Översättningen till engelska är gjord av Alison Anderson. Förlag: New Vessel Press. Någon svensk översättning har jag (förvånande nog) inte lyckats hitta.