Ett gammalt ord för skymning är tussmörker ( på danska heter det fortfarande tusmørke) och i Peter Davidsons essaysamling "The Last of the Light" får man möjlighet att fördjupa sig i ämnet och lära sig vad konstnärer och författare ( framför allt) känt och tänkt när mörkret långsamt men obönhörligt invaderar ljuset.
"The pale green sky of twilight with one star like the star of Bethlehem, seemed by some strange contradiction to be a cavern of clarity... the priest hardly understood his own mood as he advanced deeper and deeper into the green gloaming, drinking deeper and deeper draughts of that virginal vivacity of the air." (G.K. Chesterton).
Davidson skriver om författare som Dickens, George Eliot, Charles Baudelaire, Virginia Woolf för att bara nämna några som var väl förtrogna med den flyende dagen. "The Last of the Light" ska läsas mycket långsamt, det är en bok som jag gärna vill ha intill mig på nattduksbordet. Länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar