I sin självbiografiska "Land, Land!" skriver Sándor Márai mycket om Ryssland och det ryska. Han fick ett övermått av kontakt med " ryskheten" (baksidan, då) under fyrtiotalet. Den ryska litteraturen var Márai mycket insatt och kunnig i - jag har fått leta febrilt efter många av de författare som nämns och jag känner mig fruktansvärt obildad. Allt detta letande väcker givetvis inspiration och en stor önskan att råda bot på min okunskap. Jag blev därför glad när jag hittade en tämligen (1995) färsk översättning av en del av Arkadij Avertjenkos (1881-1925) noveller.
Avertjenko lämnade sitt hemland strax efter revolutionen och flyttade sedan från land till land. Sista anhalten blev Prag. Jag misstänker att hans berättelser har mycket svärta i sig.
2 kommentarer:
humor är svårt
Nog är det så och varje land har sitt skratt.
Skicka en kommentar