Jag fortsätter med mina franska strövtåg och har just nu ögonen i en biografi om damen på porträttet ovan. Hon var för övrigt kusin till Ludvig XIV och nog hade hon rejält med skinn på näsan. Hon lät sig inte giftas bort utan hade en högst egen vilja vad gällde eventuella äktenskapspartners - dessutom var hon politiskt aktiv (hon deltog med liv och lust i den så kallade Fronden). "La Grande Mademoiselle" hann också med att skriva sina memoarer.
Mademoiselles far, Gaston, innehade Chambords slott i Loiredalen och han restaurerade det med varsam hand. Så här skriver Mademoiselle i sina memoarer:
"En av de mest annorlunda och anmärkningsvärda sakerna i huset är trappan, som är utformad på så sätt att en person kan gå upp och en annan gå ner utan att de möts, även om de ser varandra. Monsieur (Mademoselles far) tyckte mycket om att leka denna lek, särskilt med mig. Han stod högst upp i trappan när jag kom, han gick ner när jag gick upp och skrattade hjärtligt när han såg mig springa för att komma ifatt honom. Jag var mycket glad att detta beredde honom nöje, och jag blev ännu gladare när jag kommit fram till honom."
(Citatet är hämtat från "Slotten i Loiredalen" av Robert Polidori och Jean-Marie Pérouse de Montclos.) Om "La Grande Mademoiselle" läser jag i Francis Steegmullers bok med samma namn.
1 kommentar:
vilken trappa, en bloggare var där i sommar, intressant kvinna.
Skicka en kommentar