Han var länge en bortglömd författare, Márai, men så för några tiotal år sedan återuppväcktes hans alster och det kom nya översättningar, bland annat på svenska. Mycket återstår dock att göra. De svenska titlarna är än så länge inte särskilt många och själv läser jag nu på tyska ( för här finns det mest att hämta).
I "Die vier Jahreszeiten" delar Márai med sig av tankar och funderingar i takt med årets gång. Det handlar om vitt skilda ämnen och platser men människans förgänglighet och fåfänga sökande efter lyckan går som en röd tråd genom dessa dagboksanteckningar från år 1938.
Om hur man ska bäst planera sitt liv skriver Marai om i en kort notis från början av året. Sluta röka, undvik alkohol och utsvävningar, älska hustrun, tidigt upp och tidigt i säng, långa promenader och så ska man vara en god och tålmodig vän. Så lätt är det att ha ett bra liv. Så synd, säger Márai, att detta är ett helt omöjligt företag.
I en anteckning om staden Nice berättar Márai att hit ska man bara åka om man är farfar/morfar. Då kan man sitta på en bänk vid den Engelska Promenaden och diskutera liberalismen med likasinnade och även skriva vykort. Han kallar Nice för en vacker vattenkuliss för borgerlighetens bättre bemedlade, en plats där man spelar whist och där man kan se äldre damer med lila sidenklänningar.
"Die vier Jahreszeiten" är en bok fylld av underbara överraskningar .
2 kommentarer:
Hans sista dagbok, 1984-1989, finns i fin svensk översättning av Ervin Rosenberg, jag skrev om den bl.a. här: http://nydahlsoccident.blogspot.se/2016/10/sandor-marai-en-fritankares-forhallande.html
Fint att du uppmärksammar honom, en av den centraleuropeiska litteraturens giganter!
Thomas: Tack för länken. "Mitt" lilla bibliotek har investerat i Márais dagböcker, glädjande nog. Jag kommer att läsa med andakt. Jag hoppas på fler översättningar.
Skicka en kommentar